Holm: Jag lider med Anders Svensson
Publicerad 2014-02-02
Han är värd ett VM-guld
IRKUTSK. Eftersom idrott ofta går ut på att göra fler mål än motståndaren har jag svårt att tycka synd om Sverige.
Däremot lider jag med Anders Svensson.
Den evige reservmålvakten, om någon, är värd ett VM-guld.
Strålkastarna lyser fortfarande på Trud-stadion, men förmodligen är det bara vaktmästarna som är kvar. Åskådare, spelare och ledare började lämna arenan för ett par timmar sedan.
Jag vet inte vad de gör eller befinner sig i detta nu, men jag vet att de gick därifrån med köldröda kinder och ett gemensamt livslångt minne, VM-final 2014, Ryssland-Sverige 3-2.
– ROSSIYA, ROSSIYA, ROSSIYA...
Sluter jag ögonen kan jag se...
...15 000 högröstade ryssar bära fram sitt lag.
...Christoffer Edlund och Patrik Nilsson tappa skärpan i samma ögonblick som de lyfter sina klubbor vid straffpunkten.
...förmänskligade Bajkal-sälar åka skridskor och dricka värmande te.
...Daniel Välitalo knäcka klubban över knäet och kasta delarna på isen.
...överlyckliga ryska spelare lyfta den pokal som jag trodde Sverige skulle ta med sig hem från Sibirien.
Men framför allt ser jag Anders Svensson.
Han fick spela sin första VM-final vid 38 års ålder, och han gjorde det förbannat bra. Ja, i mina ögon var han Sveriges bästa spelare. Under matchen gjorde han en rad räddningar som i en rättvis värld hade blivit matchavgörande.
Sergej Lomanov sköt, Svensson räddade, Alan Dzhusojev sköt, Svensson klistrade, Alexej Busjujev sköt, Svensson räddade, Lomanov sköt igen och igen, Svensson räddade och räddade, Piotr Zakharov sköt, Svensson räddade... Den svenske målvakten är bara 175 centimeter lång, men ändå en jätte i målet.
Jag pratade med honom i korridoren utanför omklädningsrummet efter matchen.
– Jag är nöjd med allt utom resultatet, sa han.
Det märkliga är att när jag tänker på ”Sverre” tänker jag fortfarande på en reservmålvakt. Det spelar ingen roll att det bara har gått ett par timmar sedan jag såg honom spela. Det spelar ingen roll att han utsågs till VM-turneringens bäste målvakt.
Förmodligen beror det på att han gjorde VM-debut redan 2005. Det året blev Sverige världsmästare i Kazan, där Anders i dag spelar klubblagsbandy.
Andreas Bergwall vaktade målet i den finalen, precis som guldåren 2009, 2010 och 2012. Han har varit det orubbliga förstavalet, oavsett om förbundskaptenen hetat Anders Jakobsson eller Franco Bergman.
Faktum är att Anders Svensson har tvingats följa åtta VM-finaler som tävlingsklädd åskådare. På Svenska bandyförbundets hemsida inkluderas han givetvis i världsmästartrupperna, men jag tror inte att han har känt sig som en världsmästare på riktigt.
Det gör nog ingen andremålvakt, även om Anders har vaktat målet i en rad gruppspelsmatcher och semifinaler.
Det är titelmatchen mot Ryssland, gärna i Sibirien, som alla spelare vill uppleva.
Anders fick göra det i Irkutsk, och jag hoppas att han njöt av varje sekund i den 23-gradiga kylan. Han har ju väntat, hoppats och längtat sedan 2005, och jag har aldrig hört honom gnälla.
Mellan sina ingripanden tvingades han tyvärr se Christoffer Edlund och Patrik Nilsson missa två straffar som borde ha blivit guld värda.
Ineffektiviteten kostade Sverige VM-titeln, men jag har svårt att tycka synd om landslaget eftersom idrott ofta går ut på att göra fler mål än motståndaren.
Däremot lider jag med Anders Svensson.
Den evige reservmålvakten, om någon, är värd ett VM-guld.