Som fritt fall – framåt
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-25
Sportbladet tog på sig rånarluvan, skrev under alla papper – och körde i 400 km/h
MANTORP. Jag glider ned i sittbrunnen och andas in dofter av bränt gummi och avgaser. 300 meter bort är mållinjen. Röd-ljuset slår om till grönt, och fyra sekunder senare är jag i mål. Ett åk i 400 kilometer i timmen. Ett fritt fall – framåt.
Tiotusentals vallfärdar till Mantorp i helgen för att se Top Fuel-bilarna spränga alla fartgränser. Och det är farten som är pudelns kärna i drag-racing. Sportbladet var tvunget att testa varför.
Förbedelserna inför åken är minutiösa. Försäkringspapper skrivs under. Racingdressen testas ut. Rånarluvan sätts på och däcken putsas av teamet.
Samtidigt håller publiken andan vid sidan av ”dragstripen”, som banan kallas. De rutinerade vet att tryckvågen från motorn pressar tillbaka dem när starten går. De sätter på sig öronkåporna.
Hård – eller bara dum
Just öronkåporna är något som sklijer agnarna från vetet. Eller säger i alla fall en hel del om vilka som varit på plats förut.
Nybörjarna använder öronproppar. De som varit med ett tag använder rejäla öronkåpor. De hårdaste, eller dummaste, struntar i allt och stoppar bara fingrarna i öronen.
Alla lockas av farten
– Jag hör ändå så dåligt, säger norrmannen Rune Myrseth och skrattar.
Myrseths skrockande sammanfattar på ett vis hur det ser ut bredvid ”dragstripen”. Alla går omkring med ett leende på läpparna, både publiken och förarna. Många menar att det är som en stor familj. Och alla är överens om att det är farten som lockar.
Den som vet det bäst är britten Andy Carter som vunnit båda deltävlingarna som avgjorts i år. Han är snabbast i Europa just nu.
Men på frågan om vad som gör dragracing så spännande har han inget svar:
– Det går inte att svara på. Jag har fått den frågan så många gånger. Men det är en speciell känsla när du står på startlinjen.
L-O Jonsson, en av entusiasterna bakom evenemanget, sammanfattar däremot känslan:
– Det är det roligaste man kan göra med byxor på.