Spelschemat Modos största fiende i SHL
Back to back en totalt meningslös uppfinning
ÖRNSKÖLDSVIK. Modo vinner bottenfinalen mot Karlskrona med betryggande 5-2.
Och jag sitter och undrar inte spelschemat varit Modos värsta motståndare den här säsongen.
Av nitton matcher har de spelat 13 mot lagen på övre halvan - och tagit fyra poäng.
Segern mot Karlskrona var sjätte matchen mot ett lag på nedre halvan.
Och tolfte poängen.
Även om Modo bara har sex lag att möta på sin egen planhalva, så är det en tydlig obalans i de matcher som laget spelat hittills.
Ångermanlänningarna har exempelvis redan mött topplaget Linköping tre gånger, men väntar ännu på första mötet mot sladdande Luleå.
I Modos fall är det tydligt att lagets bottenplacering till stor del beror på spelschemat.
Det förlåter inte att laget spelat uselt många matcher och haft ett försvarsspel som varit virrigare än lovligt.
Avslagen historia
Men bottenfinalen mot Karlskrona blev inte ens spännande, trots att jumbon gjorde första målet i matchen.
Men Modo vände det hela på bara tio sekunder, då Bobby Butler först gjorde 1-1 och sedan Gustaf Possler stänkte in 2-1 i nästa anfall.
Sedan drog de bara ifrån fram till 5-1 och matchen var över redan efter två spelade perioder.
Det var Modos fjärde seger mot ett lag på nedre halvan i tabellen. Av sex.
Och tolv av lagets totalt sexton poäng har kommit mot lag 8-14.
Jag vet inte hur seriemakarna kunnat knåpa ihop ett så märkligt spelschema.
Jag kanske är överdrivet ålderdomlig, men jag tycker att alla ska ha mött alla efter tretton spelade omgångar.
Nu får Modo vänta ända till omgång 24 innan de möter Luleå för första gången och då skriver vi den 4 december. Då möts lagen två dagar i rad, eller back to back som det heter.
En totalt meningslös uppfinning i mina ögon, som inte fyller något som helst syfte.
Det krånglar bara till spelschemat ytterligare.
Nu har Modo ett gyllene tillfälle att slå tillbaka mot alla kritiker i de närmaste omgångarna.
De möter lag på den nedre halvan i sju av sina åtta närmaste matcher.
Fått fart på talangerna
Jag kan i alla fall konstatera att Andreas Johansson och Fredrik Olausson redan haft påverkan på spelet.
Men det är inte nordamerikanerna de fått mest fart på.
Det är de unga svenska spelarna.
Kedjan med Gustav Possler, Emil Pettersson och Carl Grundström var klart bäst mot Karlskrona.
Andreas Johansson har medvetet satsat på de yngre svenskarna och deras självförtroende har växt för varje match.
Gustaf Possler fick inte mycket istid under gamle tränaren Larry Huras och var ifrågasatt av hemmapubliken.
Den här kvällen kändes det som om han var på isen jämt.
Han matchas i både power play och box play och var matchen lirare med ett mål och en perfekt assist till Emil Petterssons 4-1. En stenhård passning direkt på klubbladet.
Däremot känns lagets nordamerikaner fortfarande tröga, även om Kyle Wilson gjorde ett snyggt solomål i numerärt underläge.
Karlskrona, då?
Ja, jag ser ingenting som ska kunna rädda det här laget från kval.
Jag hade kanske inte väntat mig så mycket mer än de visade mot Modo, men jag tyckte inte jag såg den där riktiga glöden i en match som trots allt kändes som sista chansen att inte bli totalt avsågade. Jag vet inte ens om det skulle hjälpa att sparka tränaren Pelle Hånberg. Det känns som spelarmaterialet inte är så mycket bättre än tabellplaceringen. Det går inte att göra guld av sand.
Men jag kan inte komma ifrån det här med spelschemat.
Det gäller inte bara Modo.
Det stora problemet är att vi plötsligt fått två parallella serier, då CHL numera sprängt sig in i höstsäsongen.
Det blir ett extra stort pusslande med alla de matcherna på programmet.
Jag skulle gärna se en återgång till den tid då CHL avgjordes innan SHL-säsongen startade.
Nu ser i alla fall jag tecken på en viss kannibalism.
Frågan är vilken serie svensk hockey vill värna om?
Publiken svar är i alla fall mer än tydligt.