Sandvikens tuffing laddar bland vargar
Publicerad 2011-03-20
”Zeke” inför SM-finalen: Det här är mina bröder och systrar
KOLMÅRDEN. Bandy-spelaren Daniel ”Zeke” Eriksson är stor och stygg och lever upp till sitt smeknamn.
Inför SM-finalen mot Bollnäs laddade Sandvikens backtuffing på sitt eget sätt.
– Det här är ju mina bröder och systrar, säger 36-åringen efter mötet med vargflocken.
Det har varit en riktig vargavinter och ”Zeke” vet hur han vill avsluta den. Sluter han ögonen kan han se sig själv ta trappan upp till podiet på Studenternas IP och höja SM-pokalen mot skyn.
– Det vore fantastiskt med ett lyckligt slut. Då skulle jag verkligen
känna att jag är klar med min karriär, säger han.
Daniel Eriksson debuterade i Sandvikens A-lag redan 1994 och har blivit känd för sin tuffa, på gränsen till brutala spelstil.
Det är mycket möjligt att han delar ut ett och annat blåmärke under sin 401:a och sista match i Saik-tröjan, men spelarna i Bollnäs kan inte klaga.
Det var nämligen Sören Persson, Sandvikens dåvarande tränare som nu är sportchef i Bollnäs, som formade den då tonårige ”Zeke” till den han är.
– Han ville att jag skulle spela fysiskt. En gång sa han till mig: ”Det är okej att bollen rinner förbi dig, men motståndaren ska fan inte göra det.”, berättar Daniel.
När fick du smeknamnet?
– Under gymnasietiden började mina barndomskamrater kalla mig för ”Zeke”, efter stora stygga vargen.
”Mer komplett lag”
Du har onekligen levt upp till det...
– Framför allt som bandy-spelare. Jag har alltid gillat att spela fysiskt och visst har jag gjort någon grej med klubban.
”Zeke” skrämmer mer än han låter sig skrämmas. Det visade han när han två dagar före SM-
finalen hälsade på Tash, Jadis, Aravis, Aslan, Narnia och Lucy. De heter så, vargarna i Kolmården.
Vad gör dig mest rädd, att träffa sex vargar eller skrinna ut på Studenternas IP för att möta Bollnäs?
– Vi har ett mycket mer komplett lag. Det pirrar lite mer att gå in till mina bröder och systrar, men det var fantastiskt, säger Daniel ”Zeke” Eriksson.