Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Brynolf

TV4 dödar VM-upplevelsen

Har det någonsin varit så outhärdligt att följa ett hockey-VM?

Ja, jag vet att Tre Kronors VM-äventyr har sänts i kommersiell teve sedan 1989.

Jo, jag förstår att TV4 är ett vinstdrivande företag som vill göra bra affärer.

Men, har det någonsin varit så outhärdligt att följa ett hockey-VM?

Wikegård förtjänar bättre Niklas Wikegård lär inte vara speciellt nöjd, trots att han får snacka på i sitt eget program. Av TV4 hålls han i strama tyglar och får inte ställa frågor till förbundskapten Pär Mårts.

Se där, en öppen dörr, den sparkar vi in.

1989 köpte Jan Stenbeck sändningsrätten till hockey-VM i Globen, en bedrövad Christer Ulf­båge berättade om affären i Sportnytt, och sedan dess har mästerskapet paketerats i kommersiell teve.

Under ett par år fick SVT faktiskt lov att sända Sveriges matcher, men med någon timmes fördröjning.

De första TV3-åren kändes exotiska.

Vi hade inte ens kanalen hemma.

Jag och farsan såg matcherna hemma hos Åke Ströberg, en av få bekanta som hade kabel-tv.

På den tiden var det till och med lite spännande med reklam i pausen.

Oddset-PG och Pekka med guldölen. Det var tidigt 90-tal, men sändningarna var inte alls lika upphackade som i dag.

Nya, mer liberala reklamreg­leringar gör det möjligt att helt stympa paussnacket.

TV4 mönstrar en stark förstaline, med Jihde, Wikegård, Boork och Granqvist.

Verbala, kunniga och ganska underhållande tv-proffs.

Men eftersom två tredjedelar av periodpausen helt vigs åt annonsering förblir de bara skuggfigurer.

De borde förstås få större spelrum än ett par ynka minuter här och där.

Får skylla sig själva

Jag förstår att TV4 vill och behöver göra en bra affär, att reklamen är ett nödvändigt ont, men det går inte komma ifrån det faktum att det förgör tittarupplevelsen.

När Sverige åker på en utvisning får vi se reklam för en gräsklippare, i stället för en repris och experternas förklaring.

När Schweiz gör 1–0 på Kanada får vi se en burk kattmat, i stället för… målet.

Det här är inget jag har hittat på eller skruvat till, det här är verkligheten, det är så det är.

Slentrian-gnäll?

Kanske, men förklara gärna för mig på vilket sätt det här för­gyller tv-sportupplevelsen.

Staffan Kronwall har ju fått mer reklamtid än istid så här långt i VM.

TV4 hade osis när domarna videogranskade och hittade Sveriges 1–1-mål mot Vitryssland, under ett powerbreak, men det här är liveidrott, vad som helst kan hända, precis när som helst, och Fyran får faktiskt skylla sig själva.

Det är självförvållat, de utnyttjar varenda kommersiell sekund de har rätt till, klämmer in precis så mycket reklam det bara går.

Vad är det som säger att vi inte riskerar att bli blåsta på det avgörande målet i VM-finalen?

Ledan stannar inte där.

I eftermiddag ställs Sverige mot Slovenien.

Inte ens Slovakien alltså, utan Slovenien.

Bara det.

Och mitt uppe i allt har det skurit sig mellan hockeyförbundet och TV4.

Och Melin spelar orgel...

Pär Mårts asar sig till studion efter matcherna.

Kravet för att överhuvudtaget komma till dit är att Wikegård ska sitta isolerad.

TV4:s hockeyexpert syns inte ens i bild.

Finns det någon som tror att Wikegård inte har haft en enda fråga att ställa till Mårts under hela VM?

Finns det någon som tror att TV4 inte skulle låta honom gå loss även om tiden var knapp?

Skulle inte tro det.

Wikegård förtjänar bättre, han lär inte vara speciellt nöjd, trots att han får hålla låda i ett eget program.

Han skypar med folk han känner, får besök av en hemlig gäst, och bredvid honom sitter Roger Melin och spelar orgel.

Kalinka, Kalinka, vilken VM-fest.