Niva: En jätte faller i kväll
Utan veteraner är Chelsea förlustbenäget – kan Juventus utnyttja den sårbarheten?
Vägen mot åttondelsfinalerna är smal och har nu nått fram till en tunnel.
Chelsea och Juventus är två tiotonstruckar som båda tänker pressa sig in.
Bara en av dem kommer att få plats.
En bra tränare ska ju ligga steget före.
I den förra Champions League-omgången gjorde ju Victor Moses ett sent segermål för Chelsea mot Sjachtar Donetsk.
Nere i Turin råkade Juventus manager Antonio Conte gå förbi pressrummet i samma ögonblick som bollen gick in i nät, och han kunde inte begripa att han hörde ett glädjerop inifrån de italienska journalisterna.
En blixtrasande Conte stormade in i pressrummet och krävde svar.
– Var det någon här inne som jublade? Vem var det?
Avstängd eller inte, förbannad eller ej – Antonio Conte behärskar sin snabbräkning. Han insåg omedelbart att det där sena Chelsea-målet fullständigt förändrade balansen i gruppen, och att det i praktiken var mer kostsamt för hans egen klubb än för laget som släppte in det.
Sjachtar Donetsk har alltjämt gruppens bästa utgångsläge.
Det som hände var istället att Chelsea trängde sig in framför Juventus, in i avancemangshissen.
Och den där hissen som går upp mot de europeiska höjderna, den är ju så förbaskat trång.
Där finns helt enkelt inte plats för båda de här bjässarna.
Dränerats på vinnarvanan
Juventus måste vinna i kväll. Chelsea får inte förlora.
Europamästarna från London har en extrapoäng med sig till Turin, men saknar en lagkapten, en pålitlig målgörare och en stabil formkurva.
Tre futtiga segrar på de senaste sju matcherna, och efter förlusten mot West Bromwich i lördags trängde Roberto Di Matteos ilskna röst igenom omklädningsrumsväggarna.
– Det var värdelöst, och ni vet om det. Ska ni kalla er Champions League-vinnare?
Mindre än ett halvår har gått sedan de vann Europas största buckla, men på planet till Italien i går kunde Di Matteo ändå läsa tabloidrubriker om att han nu riskerade sparken.
Då var han den förste Chelsea-managern någonsin att vinna Champions League. Nu riskerar han att bli den förste mästartränaren någonsin att elimineras redan i gruppspelet.
Hans trupp har pumpats full av individuell skicklighet sedan i våras, men frågan är om den samtidigt har dränerats på den benhårda vinnarvanan som varit klubbens allra främsta kännetecken det senaste årtiondet.
Ett Chelsea utan vare sig John Terry, Frank Lampard eller Didier Drogba är ofrånkomligen ett klart mer förlustbenäget Chelsea.
Klarar Juventus av att utnyttja den sårbarheten?
Båda lagledningarna har ju intressanta anfallsdilemman att förhålla sig till. Roberto Di Matteo ska ta ställning till ifall vi har nått punkten när Fernando Torres till sist gjort sig omöjlig. Team Conte måste försöka vaska fram en klassforward ur ett halvdussin mer eller mindre mediokra alternativ.
Juventus hade 21 avslut mot Lazio i lördags. Matchen slutade ändå 0–0.
Men med det sagt är det ju alltjämt som det är.
En fotbollsmatch avgörs i de båda straffområdena, men formas i mitten av planen.
Britterna nästan rädda för Pirlo
Zlatan Ibrahimovic är ju inte den ende världsspelaren som fått sitt försenade engelska erkännande i år. Det finns även en tid före och en tid efter sommarens EM-kvartsfinal mellan Italien och England.
Förut såg britterna på Andrea Pirlo som en ordinär mittfältare i mängden. Numera hyllar de honom med en respekt som gränsar till rädsla, refererar till honom som en dirigent smått omöjlig att kontrollera.
Om Chelsea lyckas stoppa Pirlo så vinner de också matchen, heter det, men själv är jag inte övertygad om att det är riktigt så enkelt.
Senast de kungsblå var här och triumferade så mötte de ett helt annat Juventus, på en helt annan arena.
Det var för snart fyra år sedan, och då spelade hemmalaget fortfarande sina matcher på lilla Stadio Communale i stadens södra utkanter.
Sedan dess har en ny framgångsera inletts och en ny arena invigts.
Juventus Stadium har redan hunnit stöpas i segrar, men väntar fortfarande på den första riktigt stora Europacupkvällen.
Stämningen på Champions League-premiären mot Sjachtar spolierades av en supporterbojkott riktad mot de upptrissade biljettpriserna, men sedan dess har klubbledningen tänkt om.
Biljetterna till Chelsea-matchen tog slut på två och en halv timme.
Då Juventus dominerade den här turneringen spelade de sina hemmamatcher i den deprimerande betongskålen Stadio delle Alpi.
De hade Europas bästa lag, men kontinentens sämsta stämning.
Nu törs jag lova att inramningen håller toppklass. Laget kommer att offra allt för att bevisa att de också gör det.