”Ett vansinnigt hårt straff för svenskorna”

Diskningen orimligt hård

Att diskvalificera Maria Hjorth och Helen Alfredsson från start i Nabisco på grund av en missad pro-am är maktmissbruk av sällan skådat slag och LPGA måste se över sitt regelverk – annars riskerar organisationen framstå som rent löjeväckande.

Ett straff måste alltid stå i rimlig proportion till brottet men det här är ju ungefär som att ge fängelsestraff för att någon gått mot röd gubbe.

Hjorth och Alfredsson var reserver till pro-am-tävlingen som spelas med sponsorer dagen innan den riktiga tävlingen börjar. När ett par ordinarie spelare lämnade återbud hade LPGA svårt att få tag på svenskorna och de hann inte till start.

Orimligt krav

Tråkigt, javisst, och jag är säker på att både Hjorth och Alfredsson gärna hade spelat. Men eftersom de inte ens var ordinarie så känns det orimligt att alla reserver ska stå på kö vid klubbhuset för att vara redo att hoppa in.

Och det känns framförallt orimligt att bli av med sin plats i tävlingen, den har ju ingenting med pro-am att göra och spelarna har kvalificerat sig för majors genom bra resultat, inte genom att vara trevliga mot sponsorer.

Nej, LPGA får väl ge spelarna ett bötesstraff som svider istället och skilja på kosmetika och sport.

”Vansinnigt hårt straff”

Självfallet har spelarna ett eget ansvar och jag vet ingen, framförallt inte på damsidan, som har så där värst mycket emot att gå ett träningsvarv med sponsorer. Det är solklart att Hjorth och Alfredsson inte gjort exakt som reglerna föreskriver och de kanske till och med har varit svåra att nå, vad vet jag?

Men att kastas ut ur en major är ett alldeles vansinnigt hårt straff och jag undrar vad som hade hänt om Paula Creamer eller Cristie Kerr hade drabbats av samma missöde.

Då kanske det hade räckt med ett privat samtal.