Flinck: Därför går de två till final
LUND. Ystads IF och Sävehof har redan gjort slutspelet oförglömligt.
Men Kristianstad och Alingsås spelar final – igen.
För drygt en vecka sedan satt vi och suckade över det som såg ut att bli ett av historiens tråkigaste slutspel.
Alla fyra kvartsfinaler stod 2-0 och tre av lagen i förarsätet skulle säkra en semifinalplats på hemmaplan de kommande dagarna.
Men bara Kristianstad gjorde det med en historisk kross mot Guif.
Alingsås väntade med att säkra sin semiplats på hemmaplan mot Malmö i omgången därpå.
För Sävehof och Ystads IF blev match tre starten på två historiska vändningar som fullbordades på fredagen.
Skånederbyt växte ut till ett klassiskt handbolls-El Clásico där fyra av de fem matcherna slutade med uddamålssegrar och den femte (match två) gick till förlängning. Kanske tidernas jämnaste kvartsfinal sett till resultatsiffrorna?
Men Sävehofs vändning i Göteborgsderbyt var ännu svettigare med tanke på att man låg under med 29-22 när det återstod tolv minuter av den tredje kvartsfinalen.
Ystads IF och Sävehof ska ha all kredd för sina vändningar som gjort detta slutspel oförglömligt redan innan semifinalerna börjat.
Kan inte ha hänt förut
Deras bragder innebär också att vi mönstrar ett semifinalfält utan tvåan, trean och fyran i grundserien.
Jag varken hinner eller orkar dubbelkolla det nu men jag kan inte tänka mig att det hänt någon gång förut.
Det är förstås ett tecken på att handbollsligan på sätt och vis är jämnare än på mycket länge.
När Kristianstad blev överkört i ett par matcher i rad i början av februari och var nere och vände på fjärde plats i (den haltande) tabellen snackades det om att vi satt med sju klubbar som i realiteten kunde vinna SM-guld i maj.
Nu är de fyra lag som kan göra det.
I teorin.
För i praktiken är de nog bara två.
Hade det varit en final i bäst av fem matcher hade jag sagt att det bara var ett – Kristianstad.
Det andra laget som kan ta guld i praktiken är Alingsås, för vad som helst kan hända då det bara är en finalmatch.
Jag betraktar Kristianstad och Alingsås som klara favoriter att spela final för tredje året i rad.
Tajtare mellan Alingsås och Sävehof
Jag kan inte se Ystads IF ens på allvar röra de dubbla regerande mästarna i semifinalen. Man tvingades kräma ur det mesta av den kvalitet Kim Andersson och Anders Persson fortfarande besitter för att slå ut Lugi över fem matcher. Då Alexander Borgstedts vadmuskel inte tillåter honom komma tillbaka i vår har jag svårt att se att YIF ska kunna höja sig från var de är nu. Då räcker man inte till mot en motståndare som ligger på minst en nivå höge än vad Lugi gjort i detta slutspel: 3-0 i matcher.
Då ska det förstås kunna bli tajtare mellan Alingsås och Sävehof som faktiskt slutade på samma poäng i serien sedan AHK haft en dipp i slutet som vi inte sett på flera år. Men som jag hävdat hela tiden, och som man visat i slutspelet: Alingsås är ett av Sveriges tre bästa handbollslag.
Jag har hela tiden trott på Sävehof i Göteborgsderbyt (okej, inte efter 48 minuter i den tredje matchen) då deras högstanivå känts högre och truppen bredare än RIK:s. De sista 132 minuterna av kvartsfinalserien visade man också det.
Men Alingsås är ett bättre lag och har en helt annan slutspelserfarenhet. Formen är stigande medan Sävehof hinner tappa sitt momentum under landslagsuppehållet: 3-1, möjligen 3-2, i matcher.
***
Två eror tog slut på fredagen: Linus Arnessons i RIK och Simon Jeppssons i Lugi (måtte det inte vara korsbandet). Båda drar nu till Bundesliga.
En annan förlängdes – Sebastian Seiferts i Ystads IF.
Det har inte gått att ta miste på att Kim Andersson varit emot sättet klubben behandlat hans vän på samtidigt som beslutet och situationen faktiskt höjt Kim på plan.
– Jag måste säga att jag är jävligt glad för min vän Sibbes skull, säger Andersson plötsligt mitt i intervjun efter matchen och fortsätter:
– Att det får leva ett tag till och att vi får göra det här ihop. Vi står enade när det blåser som hårdast. Nu skiljs snart våra vägar sportsligt och det var inte så vi pratade för ett par år sedan. Då skulle vi spela ihop. Men så gick han sönder och jag fick honom som tränare i stället.