”Svennis”? Ja tack!
Alfelt: Med små medel har han skapat förtroende hos många stjärnor
Svennis som svensk förbundskapten.
Jag säger äntligen.
Varför vill jag som Lagerbäcks ersättare se en medelålders väldressad världsman som säkerligen är mer intresserad av pengar och fruntimmer än driven av ett brinnande intresse för att förnya fotbollen?
Svaren är IFK Göteborg, Benfica, Roma, Fiorentina, Sampdoria, Lazio, England, Manchester City och till och med Mexiko. Notts Countysvängen begriper jag mig inte på, så den bryr jag mig inte om.
Sven Göran Eriksson är Sveriges överlägset mest meriterade tränare. Som förbundskapten skulle han redan under sin första presskonferens flytta svensk landslagsfotboll från träningsoverallstadiet till den elegans internationell landslagsfotboll normalt befinner sig på år 2009.
Landslagets spel kommer han inte att förändra särskilt mycket. Svennis har aldrig varit någon nyskapare på så sett. Hans förmåga är omklädningsrummets psykologi och det sociala spelet mellan ledare och spelare.
Med små medel har Svennis skapat förtroende hos många av fotbollsvärldens stora stjärnor och om svenska landslaget behöver någonting just nu är det en ledare som åtminstone hyggligt kan hantera och mötas med viss respekt av stjärnan Ibrahimovic.
Taktiskt finns inga underverk att skapa med den i en internationell jämförelse medelmåttiga svenska truppen. Sverige behöver en ledare med auktoritet skapad av tidigare framgång.
Enda vettiga alternativet är en nytänkande utländsk tränare, men var skulle Lagrell hitta en som svensk fotboll har råd med?