Solglasögon är för fegisar

”Bakom mina solglasögon kan jag va’ mig själv. Allting blir så vackert bakom...”

Ibland spelar jag med solglasögon. I långa turneringar är det är mycket väntan och om jag lyssnar på musik med solglasögonen på hjälper det till att få vara i fred. Men när det drar ihop sig åker de av. Jag har stirrat hela världseliten i ögonen och klarat testet. Solglasögon är för fegisar.

När jag började spela var solglasögon mycket ovanligt. I Europa förekom det i princip inte alls. Men när jag dök upp på Binions Casino 1997 för att spela VM fanns glajjorna med i resväskan.

I min första tävling gick det bra och med tre bord kvar fick jag byta bord. Sex världsklasspelare satt vid bordet och av dem var tre före detta världsmästare. Doyle Brunson, Berry Johnston och Johnny Chan kan skrämma slag på vem som helst. Redan i första potten jag spelade stirrade de ner mig länge och väl. Jag höll på att skita på mig men jag klarade testet och kom sexa i min första WSOP-tävling.

Stirrade rakt igenom

Framgången till trots hade det varit en jobbig upplevelse. I nästa turnering åkte därför solglasögonen på. Jag hamnade vid Dan Harringtons bord. Jag höjde hans big blind och han stirrade rakt igenom mina solglasögon. Kändes det som i alla fall. Han förklarade att glasen speglade korten så han såg vad jag hade. Jag trodde inte riktigt på honom, men det störde mig avsevärt. Christer Björin lugnade mig i pausen: ”Det är bara ett sätt att få dig att ta av dem”.

Man kan i och för sig använda solglasögon enbart för att se bra ut. Till och med Juha Hellpi, en blek finne, ser cool ut. Men faktum kvarstår – de coolaste vid bordet har inga solglasögon.

De bästa är för ett förbud

De bästa spelarna skulle föredra om det fanns ett förbud. Man läser så mycket i motståndarnas ögon, om de inte pallar trycket. Personligen håller jag med. Det är pokerns essens att stirra in i motståndarens ögon och läsa hans pokersjäl. Den som inte klarar trycket utan solglasögon ger jag inte mycket för. När jag nästa år vinner VM blir det garanterat utan.

Martin de Knijff brukar säga att bara kärringar har solglasögon. Döm om min förvåning när han själv dök upp i WPT-finalen i ett par. Han urskuldade sig med att han blev bländad av strålkastarna. Förmodligen inte helt sant, men jag erkänner att han såg mycket hal ut.