Trötta – men lyckliga

Klüft, Green och Bergqvist minglade på svenska ambassaden

HELSINGFORS

Trött - men fortfarande i ett lyckorus.

– Det känns fantastiskt. Det här är en sådan där dag då man bara går runt och njuter, säger Kajsa Bergqvist till sportbladet.se dagen efter den stora guldbragden.

Tillsammans med Emma Green och Carolina Klüft minglade Kajsa med media och förbundsrepresentanter på den svenska ambassaden i centrala Helsingfors.

Och Kajsa sken i kapp med kristallkronorna i ambassadör Ulf Hjertonssons paradvåning.

– Det var en stor mental urladdning att hoppa en VM-final och jag är ganska trött. Jag hade svårt att sova i natt. Jag var väldigt uppspelt och somnade jättesent. Sedan vaknade jag två timmar senare och var fortfarande lika uppspelt, berättar Kajsa.

Har inte förstått

För Emma Green innebär VM-bronset att hon vaknade upp till en ny värld.

– Jag gillar inte uppmärksamheten, men det är väl något man måste lära sig att leva med för att få sponsorer, säger Green som ännu inte riktigt förstått vad hon ställt till med.

– Det känns fortfarande väldigt konstigt, men samtidigt otroligt kul förstås. Det är många som har ringt och skickat sms hemifrån för att gratulera.

Men den här dagen fick Green finna sig i att vara i fokus och självaste Carolina Klüft hamnade faktiskt i skuggan av skrällsvenskan.

Något Carro, stor guldhjälte i söndags, inte hade det minsta emot.

”Trivs verkligen på Ullevi”

- Helt fantastisk kväll, otroligt spännande. Att Emma tog brons var hur grymt som helst, minst lika häftigt, tycker Klüft.

Bergqvist, Klüft och Green blir förstås några av de absolut största affischnamnen under hemma-EM i Göteborg nästa år, ett mästerskap som förbundet passade på att marknadsföra under dagens presskonferens.

– Det ska bli så otroligt kul, jag trivs verkligen på Ullevi. Jag gjorde mitt första stora mästerskap där under VM 1995 och minns hur hela stadion ställde sig upp och klappade när jag skulle hoppa. Det tog ett tag innan jag fattade att det var mig de applåderade åt, det var en häftig känsla, ler Kajsa som tio år senare äntligen är världsmästare.