”Har alltid stått upp för vad som är rätt och fel”

Pernilla ser sitt IOK-jobb som ett hedersuppdrag

Det är fyra år sedan Pernilla Wiberg la den alpina karriären på hyllan. Samtidigt gjorde hon en andra OS-debut som företrädare för de aktiva i den Internationella olympiska kommittén.

– Jag har alltid stått upp för vad som är rätt och fel, säger ”Pillan”.

Det är fyra år sedan Pernilla Wiberg la den alpina karriären på hyllan. Samtidigt gjorde hon en andra OS-debut som företrädare för de aktiva i den Internationella olympiska kommittén.

– Jag har alltid stått upp för vad som är rätt och fel, säger ”Pillan”.

VM-guldet i storslalom 1991 gjorde Pernilla Wiberg till den alpina stjärna Sverige väntat så länge på. I samma veva gick flytten till Monaco. Men under sommarmånaderna är det semester i huset i Stockholms skärgård med maken Bödvar och sonen Axel, 3, som gäller.

– Det är så varmt nere i Monaco nu. Här hemma kan man i alla fall sova om nätterna!

Men det är i Monaco du vill leva?

– Ja, vi bor verkligen där och Axel börjar i skolan i september. Han börjar så smått prata franska. Och lite svenska och norska.

Man kunde se dig på DN-galan i tisdags. Får du inget sug efter att tävla när du ser andra elitidrottare?

– När jag ser Kajsa Bergqvist vinna och vara så där nära att ta världsrekordet kan jag verkligen sätta mig in i situationen. Jag känner hur det var när jag presterade bra och den känslan är otroligt häftig. Men det är inget jag saknar. Jag har gjort det där. Däremot blir jag otroligt stolt över att vara svensk när jag ser alla duktiga idrottare som Sverige har nu.

Åker du skidor ”vanligt” nu?

– Ja, det gör jag. Tidigare tänkte jag i varenda sväng hur jag skulle kunna göra det ännu fortare. Nu kan jag verkligen njuta av att åka och gå på afterski efteråt istället för att bara rejsa.

Ligger du och nöter i barnbacken?

– Nöter är väl att ta i, vi började åka lite med Axel i vintras och han tycker det är roligt. Men vi växlar lite, när Bödvar åker med honom drar jag upp och kör några rundor.

Eget hotell i Idre, alpin expertkommentator för SVT och representant för IOK. Hur väljer du mellan erbjudandena?

– Grundförutsättningen är att det ska vara kul, men ibland kan det finnas vissa resor som man tackar ja till och när den dagen väl kommer känner man ”oj, jag orkar egentligen inte”. Men har jag lovat en sak så fullföljer jag alltid.

IOK-uppdraget var inget du tvekade inför?

– Nej, det är verkligen ett hedersuppdrag som jag blev vald till av de andra OS-deltagarna i Salt Lake City. När jag höll på stod jag upp för de aktiva och engagerade mig för att förbättra våra förhållanden. Många kom nog ihåg det och tyckte att jag skulle passa.

Du fungerade lite som deras fack-föreningsrepresentant?

– Ja, det låter ju lite löjligt, men jag har alltid varit sån sedan barnsben och under skoltiden. Stått upp för vad som är rätt och fel.

Det är ett medvetet val att synas så pass mycket som du gör?

– Ja. Genom min karriär är jag ju ett känt namn och efteråt har jag kunnat fortsätta att leva på det. Då är det viktigt att synas och att folk kommer ihåg en så länge som möjligt. För det går fort med alla nya idrottare som Sverige nu spottar fram, man är aktiv och i ropet under tio, femton år. Där får man göra ett val om man vill jobba för att bli ihågkommen eller inte.

Känner du ingen lust att dra dig tillbaka och käka chips och kolla på film på kvällarna?

– Det gör jag faktiskt! Jag tycker att jag har ett vanligt liv, jämfört med när jag var aktiv och reste runt 200 dagar per år och skulle prestera varje dag. För mig är det här ett vanligt liv. Man får planera in stunder då man tar det lugnt och gör saker man mår bra av för att resten av tiden jobba och dra in pengar.

Vad gör du när du tar det lugnt?

– Jag älskar att just se på film och har massor med DVD:er. Jag gillar allt ifrån superromantiska dramakomedier till de värsta rysare.

Pernilla Wiberg om

Johanna Frändén