Wennerholm: Mårts på väg att slå bottenrekord

Inga resultat gick Sveriges väg i går.

Allt pekar på Kanada i en kvartsfinal och risken att åka ut direkt för andra året i rad.

Då slår Pär Mårts ett 53-årigt botten­rekord.

Överlever han den smällen?

Sverige har gjort dåliga VM-turneringar förr, men de har alltid studsat tillbaka året efter.

Det var väldigt länge sedan svenskarna misslyckades med att komma topp fyra i två VM i rad.

Senast det hände kostade en liter mjölk 77 öre – och bensinen 58.

Året var 1960 och svenskarna blev femma i OS i Squaw Valley (VM räknades in i OS-trurneringen det året), efter att ha fått samma placering i VM i Prag året innan.

Jag blev själv förvånad när jag tittade tillbaka i VM-statistiken och insåg att det inte hade hänt sedan dess.

På 53 långa år.

Nu är risken stor att det händer igen.

Schweizarna vägrar att förlora och efter 3–1 mot Norge har de till och med råd att tappa en poäng i sista matchen mot Vitryssland.

De vinner ändå gruppen, då de vann det inbördes mötet med Kanada.

Och Sverige kan inte längre bli fyra. Inte ens om de förlorar med 20–0 i sista matchen mot danskarna.

Då både Norge och Tjeckien förlorade i går kan inget av lagen passera svenskarna i tabellen.

Inget talar för Sverige

Så där står vi just nu.

Det blir en kvartsfinal mot Kanada på torsdag om nu inte schweizarna kollapsar i sista matchen. Det är enda hoppet.

Kanada som kanske är VM:s bästa lag.

Jag ska inte ta ut något i förskott, eller måla upp en bild som är svartare än den behöver vara.

Men just nu finns det ingenting som talar för Sverige.

Skulle Sverige åka ut i en kvarts­final i Globen i år igen är det naturligtvis ett fiasko.

Inte bara för det där 53-åriga rekordet. Utan lika mycket för att det hänt två år i rad och på hemmaplan.

Då vet jag inte om Mårts kommer att överleva stormen.

I mina högst personliga ögon är det inget fiasko att åka ut mot vare sig Tjeckien (som i fjol) eller om det nu blir Kanada i årets kvartsfinal.

Men det är vägen fram till slutspelet som drar ner betyget och naggar på förtroendet för Mårts.

Var finns modet i årets laguttagning?

Var finns de framgångsrika juniorerna?

Jag såg två potentiella VM-spelare i junior­landslagets kapten Filip Forsberg från Leksand och i Skellefteås slutspels­hjälte Viktor Arvidsson.

Där finns det en uppsida som inte finns hos de etablerade spelarna.

En chans att växa i turneringen, ungefär som Peter Forsberg gjorde som artonåring i Prag 1992.

Men Mårts valde både livrem och hängslen när han tog ut den första VM-truppen.

Sedan har det blivit någon sorts mellanting av två möjliga vägar.

Satsa på de inhemska spelarna eller gå ”all in” på de som blir utslagna i NHL?

Fördelarna med att ha en homogen och samspelt grupp av hemmaspelare är Schweiz ett bra exempel på.

Å andra sidan brukar det aldrig hålla hela vägen.

Schweiz har tagit sig till massor av slutspel tidigare, men åker alltid ut i kvarts­final.

Och det är ju då VM-turneringen egentligen börjar.

En planeringsmiss av Mårts

Men jag tycker att Mårts fyllde truppen alldeles för snabbt, nu då han ändå valt att satsa på NHL-spelare.

Här går både Alexander Steen och Patrik Berglund arbetslösa efter att ha åkt ut med sitt St Louis. De kunde ha varit på is redan i dag och tränat med Henrik och Daniel Sedin och Alexander Edler.

Framför allt Steen hade varit en drömspelare för det här VM-laget.

Det är en klar planeringsmiss.

Jag får många mail från folk som menar att Skellefteå hade klarat sig bättre än Tre Kronor i VM.

Ja, kanske. Så här långt i alla fall.

Själv tycker jag Pär Mårts ska vara kvar. Han och Peter Popovic har byggt upp ett kontaktnät i NHL och OS är viktigare än VM.

Och vad finns det för alternativ om han tvingas gå?

Den naturliga arvtagaren Roger Rönnberg valde Frölunda och han liksom alla andra kandidater är redan uppbundna av kontrakt.