Niva: Det var ett fuskbygge, Hamrén
Det brukar heta att man inte kan försvara sig till segrar.
Må så vara – men det betyder inte att man vinner matcher genom att strunta i att sätta de enklaste defensiva grunderna.
Vi är ute ur EM, och vi är det för att det är alldeles för enkelt att göra mål på Sverige.
Här sitter man och känner att det var ju själva fan också.
Kunde vi i alla fall inte givit oss själva chansen?
Varje gång Erik Hamrén går igenom sin ledarfilosofi i lite större detalj brukar han prata om ”Hamréns hus”, bilden av hans filosofi. Det är egentligen inget märkvärdigt med det där huset, men en av poängerna är i alla fall att man måste ha en stadig grund att stå på, att utgå ifrån.
Och ja, så är det ju.
Det går inte att vinna
Det gäller säkerligen ledarskap och det gäller definitivt fotbollslag. Finns inte den där grunden så rasar ju förr eller senare alltihopa.
När nu Erik Hamréns år som förbundskapten skulle examineras så blev en sak plågsamt uppenbar. Det var ett fuskbygge. Det hade slarvats med det allra viktigaste.
Släpper man in så enkla mål i så dumma lägen så ofta kvittar det fullständigt hur mycket man har slipat på det egna anfallsspelet, bollinnehavet, passningstrianglarna. Då går det bara inte att vinna några fotbollsmatcher.
Ingen kan ju säga att vi inte haft våra möjligheter. Två gånger om har vi haft ledningen en bit in i andra halvlek. Såna utgångslägen måste man kunna förvalta, bevaka, försvara.
Enkla, elementära grejer
Inte på så sätt att man reflexmässigt sjunker tillbaka i skyttegravsposition och frenetiskt slår ifrån sig, men så att man åtminstone låter motståndarna jobba för sina kvitteringar.
Allt som behövs är egentligen en ordentligt uppstyrd defensiv organisation en klar och tydlig ansvarsfördelning. Då blir det ingen lamslående förvirring kring vem som ska plocka upp vilken spelare när det kommer ett inlägg. Då uppstår inga bråddjupa luckor mellan innerback och ytterback. Det är enkla, elementära grejer.
Mest frustrerande av allt är ju att vi har fått så många förhandsvarningar, och att inte ett förbannat dugg blivit bättre för det.
Vad har vi egentligen använt våra träningsveckor till? Vafan har vi sysslat med? Har vi inte klarat av att korrigera de mest uppenbara bristerna, eller har vi bara struntat i det?
Har vi varit inkompetenta eller dumma?
Då rasar hela hushelvetet...
Det finns gott om andra aspekter att kritisera i det svenska spelet och uppträdandet, och tiden fram till Frankrike-matchen kommer nu bli en enda smärtsamt utdragen haveriutredning.
Många frågor väntar fortfarande på sina svar, men ett uppenbart faktum lyser redan nu klarare än elljuset på Olympiastadion.
Har man sjabblat med grundgjutandet – då rasar hela hushelvetet.
Fem insläppta mål på två EM-matcher.
Det var det hela.