Den sista chansen för Kim Andersson
Publicerad 2012-08-10
Vill avsluta tiden i landslaget med medalj: ”Skulle vara oerhört stort”
LONDON. Han har vunnit allt som går att vinna med klubblaget.
Nu ska Kim Andersson ta en medalj med landslaget i sin allra sista landskamp.
– Det skulle vara oerhört stort, säger Sveriges störste handbollsstjärna.
Kim Andersson påpekar det gång på gång för oss:
– Vi har fortfarande inte uppnått någonting.
Han om någon av spelarna i det här landslaget, vet vad det innebär att uppnå någonting.
Bara säsongen som gick har han vunnit Champions League, Bundesliga och den tyska cupen. Och som förste svensk någonsin har han utsetts till den bäste spelaren i världens bästa liga av tränarna. Då har Sverige ändå haft spelare som Magnus Wislander och Stefan Lövgren i Bundesliga i massor av år.
– Det gör ju det inte mindre ärofyllt och kul precis. Det här kändes oerhört stort för mig och lite extra eftersom jag lämnar Bundesliga nu.
”Fick en bra försäsong”
Din bästa säsong?
– Ja, definitivt på många sätt. Det har varit ett fantastiskt år både för Kiel och mig själv.
Varför har det gått så bra?
– Jag fick en bra försäsong, har varit bra tränad och fått vara hyfsat skadefri. Ibland kommer man in i en trall när allt funkar.
Ni ser själva här under hur mycket Andersson vunnit i Kiel (och i Sävehof) genom åren.
Men han saknar en medalj med landslaget. Han gjorde sitt första mästerskap 2003, ett år efter att den gyllene epoken tog slut med EM-guldet på hemmaplan.
”Det sista jag gör”
Nu är Kim bara en seger mot Ungern i kväll från den drömmen.
– Det skulle vara oerhört stort. Medalj skulle smaka väldigt gott, säger 29-åringen.
Och det här är sista chansen.
Andersson sa redan före OS att turneringen blir hans avsked till landslaget.
Att han gjort sin bästa säsong i karriären, nått en OS-semifinal eller det faktum att han blev klubblös förra veckan när hans nya klubb AG Köpenhamn gick i konkurs rubbar inte det beslutet.
Finalen eller bronsmatchen på söndag blir sista landskampen.
– Det här är det sista jag gör. Och förhoppningsvis får man sluta så bra som möjligt, säger han.