Wennerholm: Erica vågar inte titta – jag förstår henne

LAUSANNE

En svensk sprinter mot världens just nu snabbaste man på 200 meter.

Tre svenska världsstjärnor i Carolina Klüft, Stefan Holm och Susanna Kallur.

En internationell gala där det vimlar av svenska namn.

Hade någon sagt det till mig för tio år sedan hade jag inte bara skrattat högt, utan väldigt länge.

Jag minns en tid då man var nöjd om en svensk kom fyra, femma eller sexa på ett friidrotts-VM eller OS.

Det var bragdstämpel på det.

Patrik Sjöberg var undantaget som bekräftade regeln.

Sedan kom Ludmila Engquist hit från Ryssland och fixade OS-guld i Atlanta 1996 och ett VM-guld i Aten 1997.

Men hon var redan en etablerad världsstjärna hemma i Ryssland och vann sitt första VM-guld redan i Tokyo 1991, flera år innan hon blev svensk medborgare.

Det gick inte att riktigt räkna som en framgång för svensk friidrott.

Och om vi räknar bort Ludmila tog Sverige en enda VM-medalj på de sju första friidrotts-VM som genomfördes från Helsingfors 1983 till Sevilla 1999 – Patrik Sjöbergs guld i Rom 1987.

På den internationella galorna var det Patrik Sjöberg och eviga fyran Sven Nylander som kunde räkna med att bli inbjudna.

Några få andra lyckades tjata sig in i startfälten då och då.

Nu har Sverige tagit tio medaljer på de tre senaste VM-tävlingarna.

Fyller ett helt bord – otroligt

Och är man ute på en stor GP-gala stöter man ihop med svenskar vart man än går.

Här i Lausanne fyller svenskarna ensamma ett bord för åtta i matsalen på hotellet (om man räknar Sanna Kallurs tränare Karin Torneklint och Carros skadade sambo Patrik Kristiansson).

Man får nästan gnugga sig i ögonen för att tro att det är sant.

Och även om trotjänare som Stefan Holm och Kajsa Bergqvist är på väg mot pension efter OS i Peking nästa år, så är det ingen katastrof.

Holm har redan en färdig arvtagare i 21-årige Linus Thörnblad och förhoppningsvis ska Emma Green ta det där sista skuttet som VM-bronset i Helsingfors skvallrade om för två år sedan.

Sedan har vi Carros längdsatsning som säkerligen kommer efter OS i Peking.

Hon blir garanterat Sveriges första sjumetershopperska i längd.

Jag läste i Erica Johansson egen kolumn i tidningen Punkt SE, att hon knappt vågar titta då Carro hoppar längd numera.

Att hon är rädd att bli av med rekordet.

Det skulle jag också vara.

Ericas svenska och nordiska rekord på 6,99 kom just här i Lausanne år 2000.

Hoppas Gay är ett lysande undantag

Däremot är det ont om internationella stjärnor med riktig lyskraft just nu.

Men Tyson Gay kan vara den nya friidrottskungen.

En 24-åring som kan sätta nya världsrekord på både 100 och 200 meter.

Det enda som får mig att tvivla är att nyblivna amerikanska världsrekordhållare som Tim Montgomery och Justin Gatlin knappt hann bli kända, innan de blev avstängda för dopning.

Men jag hoppas att Gay är ett undantag.

Friidrottsvärlden behöver en riktig fixstjärna.

Mats Wennerholm