”Nollthug” – smeknamnet som retar gallfeber på norrmännen
OSLO. Jag är chockad:
På det hotell jag bor på uppträder min gamla, obegripligt stora, idol Inger Lise Andersen.
Hon heter Inger-Lise Rypdal nu men alla ni som spyr på melodifestivalen och på kass schlager borde lusläsa youtube efter hennes klassiker ”Romeo & Julia”.
Ofattbart bra – och ofattbart norskt.
Hade annars en trevlig vecka med skidor och en viss uppmärksamhet över mina trivsamma reseskildringar från min Norge-resa.
Att jag kallade Northug för Nollthug var inte så där jättepopulärt eller att jag kallade Norge för ett land som flödar av olja, honung och heroin.
Jag följde upp det i radio med att hävda att den norska Centralstationen är världens största knarkarkvart.
Jag blir förvånad när jag gick förbi stationen igen i går. Det var som att gå in i Vigelandsparken. En massa heroinister stod helt stilla, stelnade som statyer. Mycket märklig upplevelse.
”Skrev du Petter Nollthug?”
Sen var jag bjuden till en del tv-program för att precisera min strama Norge-bild.
Det var inte så svårt.
– Skrev du Petter Nollthug? väste den norska tv-kvinnan bitskt med inslag av förtjusning när jag kom till studion för norska TV2 för inspelning av deras fredagstalkshow.
Norrmännen har god kontroll över vad vi svenskar skriver och den lilla ordleken på Northugs namn som lanserades i Sportbladet har inte gått deras små känsliga näsor förbi.
–Visst kallas han Petter Nollthug i Sverige, skrattade jag i sändningen och det skapade en viss ångestladdad upphetsning i studion.
– Alla svenskar tycker om att se Nollthug förlora.
Eller:
– Norrmän bryr sig om skidor så himla mycket för att det är den enda sporten ni är bra i. Vi svenskar håller ju på med en del andra idrotter också.
Min motdebattör – en norsk ståuppkomiker som påminde en del om Henrik Hjelt – sa att det bästa med VM är att se svenskar bli upprörda över att norrmännen är så nationalistiska.
En stor och värdig debatt
Sen sa han att han anklagade Ikea för att det är så många skilsmässor och jag kontrade med att i så fall anklagar jag Dressmann för att ha kört ett helt svenskt mansfolk – som var välklädda och stiliga en gång i tiden – rakt ner i träsket där alla ser ut som norska bondtölpar.
Det är på det hela taget en stor och värdig debatt.
Annars var min största tv-stund hos NRK när jag kuppade på programledaren en HEJA SVERIGE-mössa och tvingade honom att säga just ”heja Sverige”.
Hela Norge rös.
Genusmässigt var det en svart dag i fredags.
Damhopparna var sura för att de fick hoppa så kort – mycket kortare än männen. Jag håller med dem. Mansgrisar är ni allihopa, kära Fis.
Petter Nollthug visade sin humor, tyckte jag, när han väl kommit över bitterheten över förlusten i spurten mot Hellner och hans replik efter prisceremonin att ”den där nationalsången hade jag inte haft tillfälle att lyssna på så mycket” var ju vansinnigt rolig.
Heja Petter.
Statsminister Stoltenberg var i tv i går och fick frågan efter Björgens guld:
Är det typiskt norskt att vara så bra som Marit?
Med all respekt; finns det nån mer?
Största tidningen VG hade en hel minisajt i fredags där läsarna fick skicka gratulationer – till svenskarna.
Den första jag läste hade rubriken ”NOLLTHUG”.
Sen var texten:
”Denne raketten (Hellner) var nok nødvendig for å få ”litt” stop på ”storkjeften” fra Mosvik. Dette var en ekstrem oppvisning i flott skigåing.
Petter fladdrer ju frem i sporet og bruker sine krefter litt usymmetrisk som hun polske skiladyen som jeg ikke husker navnet på... Petter har nok mulighet på 1 sølv til i dtte VM.??- Lasse (63) fra Drammen.”
Ganska kul den också, tyckte jag.
Justyna Kowalczyk menar han, antar jag. Duktig tjej.
Det roliga med Gadaffis kommentar om mjölk och hallucinogener är ju att han kan sin ”A clockwork orange”. En kulturell kille.
Angelica Bengtsons fyra världsrekord på två dagar – är inte det världsrekord?
Inger-Lise Andersens ”Det var en spännande dag för Josefine” är förbanne mig ännu bättre. Stor. Social. Episk. Schlager.