No Country for Young Boys...
... men välkommen Spurs till ligan för The Big Boys
LONDON. Det spelades en pompös Champions League-trudelutt, White Hart Lane kläddes i vitt, Spurs fans sjöng högre än jag nånsin hört, regnet vräkte ner och gräsmattan bestod av – gräs.
Så ni förstår:
No Country for Young Boys.
Vi kan däremot välkomna Tottenham Hotspur FC välkommet till ligan för The Big Boys. 4–0 i går gav 6–3 totalt och vi kan för enkelhetens skull sammanfatta kvalmötet så här:
Om Young Boys hade gjort 4-1 på sin jättechans i Bern hade Spurs troligen varit utslaget nu. I stället blev det 3–2 med sju minuter kvar, och det är väl det målet (av Pavljutjenko) som är värt alla de miljoner som kommer Tottenham til godo nu.
En snedspark här, en felträff där, en konstig studs...fotbollen är så obarmhärtig på den här nivån att en enda sekund kan betyda skillnaden mellan paltbröd och filé mignon.
Visade imponerade uppfattning
Spurs fick ett lillfinger förra veckan, de behövde plötsligt bara vinna med 1–0 i returen, och...boy, did they take the whole arm.
Det hade inte ens spelats fem minuter när Peter Crouch nickade in första målet. Hans största prestation var kanske inte själva nicken, utan att undvika offside. Crouchie visade imponerande uppfattning i det läget. Den vattendränkta arenan (fråga mig som satt med plaskblöta papper längst ner, fullständigt dyngsur) exploderade i ett vrål som kanske inte hördes till Milano, Madrid, Manchester och Barcelona...men väl till grannen Arsenal och vidare till Chelsea i de västra delarna av stan.
Nu har London tre lag med i det gruppspel som lottas i dag. Jag är inte säker på att Tottenham klarar sig sämre än de andra två. Jag hissar ett vitt och mörkblått varningsflagg: Spurs ser bra ut, Spurs ser starkt, hungrigt, välbalanserat och taktiskt tryggt ut.
Peter Crouch har uppenbarligen en del privata kärleksproblem utanför planen, men han är sugen som en giraffhanne i parningssäsong och pissar in hela straffområden som sina revir. När han nickade in 3–0 var det nästan löjligt att se hur lätt han skakade av sig sin Young Boys-försvarare. Det var inte mer än rätt att han fick fullborda sitt oäkta hat trick med en snygg straff.
Beredda att ta sig an vem som helst
– Vi spelade exceptionellt bra i?dag. Nu är vi beredda att ta oss an vem som helst...Inter eller Real Madrid, till exempel. Det vore kul. Våra fans skulle älska det, sa Crouch.
Strax framför mig i spöregnet på White Hart Lane satt Harry Redknapp. Han pustade som vanligt med kinderna som om han försökte blåsa upp en luftballong med ett ärtrör, men efteråt visste han att han var alla Spursfans hjälte och sa:
– Vi är bra. Vi kommer att ge vilket lag som helst en jävla fight i Champions League. Come on, bara.