Alfelt: Guldfrossa är HIF:s största chans i guldjakten
HELSINGBORG. Jag har sett HIF visa upp många olika ansikten den här otroliga säsongen.
I går såg jag ett jag inte har sett tidigare i år. Ett ängsligt och stressat ansikte.
Det såg inte alls bra ut.
Att lyfta långt mot jagande anfallare när man ligger under är inget fel. Absolut inte för Helsingborg som tagit till det spelet och varit otroligt effektivt när man har gjort det tidigare. Därför att man gjort det med kyla och precision.
Mot ett väldigt tajt Gais skickade HIF tidigt desperata lycka till-bollar till ett anfall som inte alls var komponerat för att möta Björn Andersson och Fredrik Lundgren i luftdueller.
Och när Erik Sundin byttes in för att löpa loss trodde de som slog HIF-långbollarna uppenbarligen inte längre på sin förmåga att hitta rätt så att man knappt ens försökte att utnyttja det vapen som var så viktigt under hela den magiska våren.
Vi brukar snacka om guldfrossa. Den stora darren lag som inser att de kan vara på väg att spela hem pokalen kan drabbas av.
Men HIF är ett lag som jagar numera. Jagande lag ska inte få guldfrossa, de jagar på instinkt utan att tänka. Det är det som gör Helsingborgs sätt att förlora på så märkligt.
Om inte Dime Jankulovski varit så snabb på Mattias Lindströms tidiga flygande nick eller om Alexander Gerndt fått bättre träff på bollen han passerade Jankulovski med så att ingen försvarare hade hunnit upp den hade matchen säkert fått ett helt annat utseende.
Konstigt att se HIF så här
Det konstiga är ändå att HIF kollapsar som kollektiv i en situation man bemästrat så många gånger tidigare i år. I underläge har HIF nästan spelat som bäst, nu födde Romarios stenhårda nicksatsning enbart desperation och oskärpa.
Johan Mårtensson och Hallgrimur Jóasson dominerade innermittfältet i sina defensiva utgångspositioner som balanserande och uppbyggande mittfältare. Få i år har tidigare vunnit duellen mot Marcus Lantz och obalanserade Ardian Gashi som de gjorde.
Det var Gais defensiva mittfält plus enormt starkt löpande Joel Johansson som skapade Helsingborgs osäkerhet. Plus att flera av HIF-spelarna inte kom upp i vad vi kallar för normal standard.
Marcus Nilsson har väl aldrig gjort så svåra misstag i sitt försvarsarbete som i går. Joel Ekstrand var trög och för sen. Erik Edman har fallit snabbt i höst från landslagsklass till mätt.
Mest oroande för HIF är att även om Trelleborg i dag gör toppstriden helt jämn igen – vilket inte alls är någon omöjlighet – så skaffade man sig ett dåligt läge med avstängningar på Mattias Lindström och Gashi till bortamatchen mot Elfsborg.
Om Trelleborg vinner i kväll är det ingen sensation. Trelleborg är bra i höst, har ett fint historiskt facit mot MFF och om något lag har läge för guldfrossa så är det ju MFF i kväll.
Faktiskt känns det just nu som Helsingborgs bästa chans i guldjakten – att MFF börjar tro att man kan spela hem det.
Nyckelmatch utan två mittfältare
En trepoängare för MFF kan ju bli guld värd eftersom HIF tvingas spela nyckelmatchen mot Elfsborg utan två av de fyra mittfältare som varit så stor del av årets succé. Individuellt finns ersättare i May Mahlangu och Rachid Bouaouzan men som lagmaskin löses kittet som bundit ihop defensiv och offensiv så effektivt upp.
Lindströms grova sultackling kunde gett rött kort direkt och Gashis utbrott när han fick frispark och trots det ilskande till och fick gult följdes upp med en ny harang som Strömbergsson beroende på vad norrmannen sa mycket väl kunde dragit upp det gula ytterligare en gång för.
HIF-tränaren Conny Karlsson konstaterade vad förlusten innebär. Att HIF gjort det onödigt svårt för sig i den fortsatta guldstriden.
Att göra det svårt för sig innebär inte på något vis att man inte längre har chans att nå målet.
Guldracet tar inte slut i kväll.