”Pojken grät. Han var livrädd. Något dog hos honom i går. Det syntes allt för tydligt. Något dog hos mig också.”

Anrell: Jag tänker inte gå på fler hockeyderbyn i Globen

Globen togs över av huliganer när AIK:s och Djurgårdens fans slogs med poliser, ordningsvakter, varandra och till och med inbördes i AIK-klacken. Publik fick fly i panik när huliganerna gjorde rusningar för att slåss. ”Särskilt många barnfamiljer kommer inte på nästa derby”, skriver Sportbladets Lasse Anrell.

På väg hem från det tredje hockeyderbyt i år kommer jag på en tanke som befriar mig:

Jag tänker inte gå på fler derbyn i Globen mellan AIK och Djurgården.

Jag tänker inte delta i det här spelet mer.

Jag tänker inte utsätta mig för riskerna som det innebär.

Jag tänker inte sitta på en pressläktare fler gånger och se mammor och barn söka skydd hos oss därför att barnen gråter och är rädda.

Det hände i går. En mamma och en pojke från Kumla. Pojken grät. Han var livrädd. Något dog hos honom i går. Det syntes allt för tydligt.

Något dog hos mig också.

Nere på läktarna, vid klackarna, fick folk fly i panik när huliganer gjorde rusningar för att slåss. Utanför arenan var det en krigszon före och efter matchen.

Jag tänker inte sitta och låtsas som att det är helt normalt att stora grupper stryker omkring inne i arenan, gör rusningar och slåss med varandra eller motståndarfans eller vakter.

Skriker hora efter mig

Jag tänker inte delta i ett falskt spel där vi låtsas bevaka en hockeymatch medan grupper försöker slå ner ordningsvakter och ingen tycker att de är särskilt konstigt.

Jag hatar det.

Det är en ovärdig arbetsmiljö. Det skrev jag redan efter första derbyt i höstas och det är förbanne mig obegripligt att det får fortsätta.

Jag tänker inte riskera att få min bil vandaliserad igen i Globengaraget när jag jobbar på hockey. Det hände tidigare i höst men det var först den här veckan som jag kunde hämta ut den igen från verkstaden.

Jag tänker inte gå den långa vandringen från pressinsläppet ända upp till pressplatserna högst uppe i Globen fler gånger. Jag tänker inte riskera att rusiga eller påtända supportergrupper känner igen mig och skriker hora eller ännu värre saker efter mig.

Jag har skrivit hockey i 15 år och det har inte hänt mig något sånt här på många år.

Nu händer det varenda derby.

AIK:s ordförande Peter Mellqvist var med på presskonferensen efter matchen i går och han påminde dels om den krönika jag skrev efter att AIK gick upp i elitserien där jag förutspådde exakt den här utvecklingen – och dels sa han de här tänkvärda orden:

– Ingen annanstans i samhället kan man slå ner en vakt utan att hamna i fängelse, men det kan man på en sån här hockeymatch.

Läs de orden igen.

Begrunda vad de betyder. Bestäm er sen för om ni tycker att det är en arbetsmiljö som ni vill uppmuntra och bidra till.

Jag vill det inte.

Djurgårdstränaren Hardy Nilsson sa en bra sak efter matchen.

Han undrade om man inte skulle fundera på att sluta sälja biljetter till bortalagens klackar på derbyn, som man gör på fot-bollen i Holland.

Det kanske är en väg, jag vet inte.

AIK-tränaren Roger Melin sa att han var orolig för att det kunde ha hade hänt hans släkt och vänner som varit på plats under matchen något.

Ja, ni hör själva... det är verkligen ingen värdig arbetsmiljö.

Varenda arbetsför skyddsombud borde omedelbart stoppa arbetet.

Kaotisk röra – av hot och hat

Hockeyn har kunnat växa sig stark under den senaste tioårsperioden eftersom den saknat huliganproblem. AIK:s ökenvandring har varit elitserielagens smala lycka eftersom den sluppit sån här skit.

Fotbollsallsvenskan har tappat tusentals åskådare och intäkter – medan hockeyn växt sig stor och stark.

Årets första derby drog 13 850 åskådare.

I går kom 11 400 – hur många kommer nästa derby? Jag kommer inte. Särskilt många barnfamiljer kommer inte heller.

Och språket var ingen höjdare det heller i går.

Det var ”döda”, ”hata”, ”hora”, ”fitta”, ”fitta”, ”hora”, ”döda”, ”hata” i en alldeles kaotisk röra. Det hela avslutades med att Djurgårdsklacken vecklade ut en banderoll med texten:

”God jul horungar”.

God jul själva, säger jag och det här får bli min alldeles speciella julklapp både till alla dessa supportrar som gillar sånt där och till mig själv:

Ni slipper mig och jag slipper er i fortsättningen.

Jag tänker inte delta i det här falska spelet längre.

Jag kommer tillbaka först när klubbarna kan garantera min och alla andra hockeyälskares säkerhet igen.