Grattis till guldet, United – nu kan inget stoppa er
LONDON. Manchester United har i princip redan vunnit ligan, Arsenal har upplevt en av de värsta veckorna nånsin, Chelsea har visat blå ballar av stål och Manchester City har drömt nya, ljusblå drömmar.
Så vad har Henrik Stenson i den här spalten att göra?
Inte mycket, förutom möjligen att Stenson håller på Manchester United, är väldigt lik Nicklas Bendtner i Arsenal, snart har ett bankkonto lika fett som Roman Abramovich och bor i samma del av världen som Man Citys arabiska ägare.
Poängen här är förstås en svensk infallsvinkel:
Det golfaren Henrik Stenson gjorde i The Players Championship i USA i natt fick engelska kommentatorer att hylla svensken på ett sätt som jag inte hört sen Björn Borgs, Annika Sörenstams eller ABBA:s största ögonblick. Eller för all del, Svennis efter 5–1 borta mot Tyskland.
Stenson spöade skiten ut Tiger Woods, utklassade Mickelson, Furyk, Singh, Els och alla andra världsstjärnor.
Det var som om Boltons Johan Elmander skulle tagit bollen på mittplan, gjort en tunnel på Cristiano Ronaldo, en helikopterfint på Nemanja Vidic, en suldragning mot Rio Ferdinand och avslutat med den lobb i krysset.
Alltså:
Det är då själva den att vi svenskar, vi som följer engelsk fotboll så noga, inte kan få en superstar i Stenson-klass som kan mäta sig med alla Tiger Woods-figurer i Premier League.
Vi har givetvis den superbe Zlatan i Serie A och Kim Källström i Frankrike och några andra som gör det bra i Holland – men i England har det aldrig varit så tyst om svenska fotbollsstjärnor som det är nu.
Vi behöver en Stenson i den här ligan.
Vi behöver en orädd jäkel som kan gå in på världens svåraste bana och strunta i vad motståndarna heter, bara lita på sin egen bolltalang och gå in och göra sin grej. Ungefär som Anders Limpar gjorde i Arsenal och Everton en gång i tiden.
Någon som tar en fläskläpp
Vi behöver en fotbollens motsvarighet till Börje Salming, Peter Forsberg och Mats Sundin (och många andra) som kan ta en fläskläpp för att bli ett namn bland de allra största i den tuffaste ligan.
Men var finns den människan?
Tänkte på det när jag satt på Emirates och såg Chelsea klå Arsenal med 4-1 i går. Det var roligare – och bättre också – när Fredrik Ljungberg hade sin storhetstid ihop med Robert Pires, Patrick Vieira, Dennis Bergkamp, Thierry Henry och de andra i Gunners. De rödvita har haft det jobbigt sen det gänget splittrades.
När Theo Walcott for fram som en stormvind på högerkanten, när Sami Nasri och Cesc Fabregas slog läckra pass och bollen låg slickad efter gräset såg det tjusigt ut. Men ingenting hände. TIOTALS målchanser sumpades. Det fanns ingen i Arsenal som kunde göra oväntade genomlöpningar som en Ljungberg i sina bästa dar.
Tänkte också på det när jag såg Manchester United göra 2–0 mot grannen City i tv, det var inte länge sen Henrik Larsson var med och spelade hem ligaguldet till United. Men det känns ändå avslägset nu. Man kan knappt fatta att en svensk faktiskt var med under en magisk vår och lyfte det lag som just nu dominerar världsfotbollen (även om Barcelona vill snacka om saken längre fram i maj).
När kommer det en sån igen?
När får vi en Henrik Stenson i Premier League?
Annars är det väl bara att gratulera Man United till ligaguldet. Tre matcher kvar (Wigan, Arsenal och Hull) och det behövs bara fyra poäng för att saken ska vara klar. Jagande Liverpool hoppas förstås på två United-förluster eller tre oavgjorda, men jag har svårt att se det hända. Red Devils, utan Wayne Rooney, hade inga problem med ett City som trillar boll trevligt emellanåt men är ack så naivt och utan Uniteds självförtroende, vinnarinställning och genuina klass.
Jag förstår Tevez
Ta en sån som Carlos Tevez...herregud, vilken fotbollsspelare. När han lirar som i går förstår man ju att han inte gärna vill sitta på bänken, även om denna bänk står på old Trafford.
Cristiano Ronaldo vill förstås väldigt gärna vinna skytteligan (kanske Guldskon, till och med) och därför blev han lika ledsen som Anderssonskans Kalle när nån snott hans keps efter bytet efter paus. Det var inte nån snygg demonstration. Det var ju faktiskt en legendar som kom in i stället, Paul Scholes, och alla Ronaldo-fans får ursäkta om jag anser att Ronaldo inte är värd att putsa Scholes skor på minst två år än.
Ronaldo är uppe i 18 ligamål nu. Chelseas Nicolas Anelka – snygg yttersida igår – har gjort 17 fast han oftast tvingats spelat på fel position. Starkt. Blir en intressant kamp om titeln som målkung under de sista omgångarna.