Världens svåraste jobb
Nigeria har sparkat 20 kaptener på 20 år
LUANDA. Världens svåraste jobb?
Amiral för den somaliska flottan? Klimatförhandlare i Köpenhamn?
Nej, frågar du Nigerias förbundskapten Shaibu Amodu får du nog ett annat svar.
Jahadu, Shaibu Amodu – samma procedur som förra gången då?!
Det blir inget VM för dig i år heller.
För er som inte känner till Amodu så är han alltså förbundskapten för ett nigerianskt landslag som i går föll med 3–1 mot Egypten i de afrikanska mästerskapen.
En färsk Saab-vikarie har nu större anställningstrygghet än honom.
Amodu har två avgörande faktorer emot sig.
För det första styrs nigeriansk fotboll av ett förbund som sparkat förbundskaptenen 20 gånger på 20 år.
För det andra är han en färgad man från den del av Afrika som paradoxalt nog inte tror så särskilt mycket på färgade fotbollstränare från sina egna länder.
Det kan ju tyckas vara en egendomlig sak att skriva, men nu är det inte någon subjektiv uppfattning utan ett krasst konstaterande.
Till årets upplaga av de afrikanska mästerskapen kvalificerade sig 13 lag från det som betecknas som Subsahariska Afrika.
10 av de lagen tränas av vita, europeiska män.
”Viktigt att bossen har stor bil”
Det är absolut inte någon ovanlig siffra, utan ungefär så har tränarsituationen sett ut i den här delen av Afrika ända sedan självständighetstiden.
– Egentligen är det inte en fråga om hudfärg, utan om politik, etnicitet och auktoritet. En lokal coach kan påverkas av atmosfären runt laget, medan en utländsk tränare inte har en aning om spelare x kommer från norra eller södra delen av landet. I Afrika vill man ha en utländsk förbundskapten för att neutralisera posten.
Det är fransmannen Philippe Troussier som talar.
Han har själv varit förbundskapten för fem afrikanska länder – Elfenbenskusten, Nigeria, Burkina Faso, Sydafrika och Marocko – och fått smeknamnet ”Den vita häxdoktorn”.
Citatet är hämtat från boken ”Feet of the Chameleon”, där författaren Ian Hawkey även intervjuar den nigerianske vänsterbacken Celestine Babayaro.
Den gamle Chelsea-spelaren har en lite mer rättfram syn på situationen.
– För oss är det viktigt att bossen har en stor bil.
Fick en ny lyxbil
Just nu är Shaibu Amodu inne på sin tredje vända som nigeriansk förbundskapten.
Senast han försökte var för åtta år sedan, då han gick in i VM-året 2002 med det mer eller mindre uttalade kravet på sig att först vinna de afrikanska mästerskapen.
Han misslyckades, och fick följaktligen sparken några ynka månader innan Nigeria skulle möta Sverige i Kobe.
Celestine Babayaro var en av de spelare som sanktionerade avskedandet.
– Han var en svag coach som inte hade någon egen vilja, sa Babayaro då.
Nu är allt på väg att återupprepas.
Shaibu Amodu har redan fått stora delar av den nigerianska sportpressen emot sig, en häpnadsväckande blodtörstig samling som får det engelska drevet att verka harmlöst.
Han har dessutom återigen lyckats inleda ett ödesår med att bli ovän med sina egna spelare.
Vid årsskiftet höll nämligen det nigerianska förbundet ett party för att fira att ”Superörnarna” kvalificerat sig för VM.
Alla spelare fick varsin guldklocka. Shaibu Amodu fick en miljon naira – drygt 50?000 kronor – och en helt ny lyxbil.
– Det var orättvist. När coachen fick en bil tycker jag att alla spelare också borde fått det, sa anfallsstjärnan Peter Odemwingie.
Att Nigeria blev utmanövrerat av ett klokare organiserat Egypten var bara symptomen på Amodus problem.
En färgad nigeriansk förbundskapten vet att han verkligen är i trubbel när det inte ens är en fördel att ha en stor bil.