Matcher i massor – varför noll tjejer?

Marcus Leifby

Finns inget vettigt argument överhuvudtaget till att vi aldrig haft en kvinnlig fotbollskommentator i tv

När jag soffar ner mig i helgen för att se någon av de 45 direktsända fotbollsmatcherna som Viasat, TV4, Canal Plus och Eurosport erbjuder ska jag fundera på det största mysteriet inom svensk tv-sport.

Hur är det möjligt att det, 2012, inte finns en enda kvinnlig fotbollskommentator i tv?

Det är faktiskt värre än så.

För, så vitt jag vet, har det aldrig funnits någon.

Inte en enda direktsänd fotbollsmatch i SVT (sände VM-fotboll redan 1958), TV4 (marknadsför sig som Sveriges fotbollskanal och i marknät sedan 1992), TV3 (har haft Champions League sedan Champions League kom till) eller någon annan svenskbaserad kanal har någonsin refererats av en tjej.

Det är helt sanslöst.

I dag finns det inte bara fler kvinnliga sportjournalister än, låt säga, för 20 år sedan.

Flera är dessutom mer erfarna och upplysta än sina manliga kollegor.

Marken är inte heller helt obruten.

Annika Greder Duncan har radiorefererat sedan filtbollens tid, Åsa Edlund Jönsson kommenterade hockey redan för tio år sedan, Europsports Maria Strandlund-Tomsvik är Sveriges bästa tenniskommentator, Marie Lehmann håller ”Hockeykväll” i ett järngrepp, Jane Björck gick in som studioankare i VM- och OS-sammanhang redan på 80-talet, Anna Brolin gjorde det under EM i somras.

Men ingen får/vill kommentera en tv-sänd fotbollsmatch.

Vad beror det på?

Kan inte tjejer lika mycket fotboll som killar?

Det är ett gränslöst dumt påstående.

Rösten? Tjejer har lättare att gå upp i falsett, ställer det till det?

Äh, håller inte alls.

Tajmingen då, den kanske inte är lika bra?

Skitsnack.

Så där kan vi hålla på, utan att hitta ett enda vettigt argument överhuvudtaget.

Många drar sig för att testa

Jag tror snarare att det handlar om omständigheterna, att de som följer fotbollen är lika konservativa som de som format och fortfarande formar den.

En kvinnlig fotbollskommentator skulle utsättas för en vedervärdig granskning.

Alla gubbjävlar som kan mest om allt i allmänhet, och om fotboll i synnerhet, hade letat fel, skrivit långa brev, ringt ner redaktionerna och spytt ur sig.

Det är ju en tjej som kommenterar, vad vet hon om fotboll.

Samma släkte, om än några år yngre, hade tankat in samma skit i anonyma forum på nätet.

Det krävs kevlarhud för att utstå en orättvis skitstorm av det måttet.

Jag förstår att många drar sig för att testa, eller ens säga att intresset finns, men vi får aldrig acceptera den anledningen.

För ett år sedan startade Radiosporten en satsning på kvinnliga referenter för att ”kvinnor som refererar sport ofta möts av en nedsättande attityd från män”.

Vilka ”män”, va? Lämnar de träpåken utanför grottan, eller tar de med sig den in?

Det är skrämmande att vi inte har kommit längre än så.

I dag har de fått fram Susanna Andrén, jag hört henne referera flera gånger, hon kommenterade damernas OS-turnering i fotboll och var – lysande.

Skön röst, fyndig, rapp, mycket kunnig och flera klasser bättre än många manliga kollegor i samma skrå.

Jag hoppas att det snart dyker upp en modern tv-chef som gör det enda rätta – och värvar henne.

Uppmuntra och stötta

Låt kommentatorsess som Arne, Bosse, Eng-strand och Granqvist gå in som mentorer.

Uppmuntra, utbilda, stötta, nöt på, skriv svensk tv-historia.

Se till att fotbollen, och alla som följer den, också tar det förnuftiga steg som andra delar av vårt samhälle redan har tagit.

Det skulle alla må lite bättre utav, tror jag.