Frändén: Real Madrid spelade sina kort sist
MADRID. Det var hjärtan, förväntan och spänningar i luften.
Men vem som ville vad med den här matchen var länge svårt att riktigt veta. Och först när det nästan var över vad det tydligt vem som spelat sina kort rätt.
Imperiet slog tillbaka i kväll. Paris Saint-Germain får åka hem och fila på uppföljaren om tre veckor.
Det fanns fog för att spekulera i en tillknäppt historia i den spanska huvudstaden, med två lag vars hela säsongsinsats ska avgöras i just detta dubbelmöte. Real Madrid hade dessutom mest att förlora på att ta ut sig för mycket i första halvlek på hemmaplan. Å ena sidan.
Å andra sidan är de Real Madrid och tänker väl inte så heller.
Zinedine Zidanes gäng gick ut till sin alldeles speciella alla hjärtans dag-träff utan att fråga Paris Saint-Germain vad de hade för avsikter med kvällen. Det blev speed-dating på högsta nivå direkt, ”Hej jag heter Nacho, trevligt att träffas, vem är du?” och ”jag heter Marcos Aoás Corréa, de flesta kallar mig Marquinhos, brukar du gå hit ofta?” och ja, det var väldigt kul att kolla på. I alla fall när blicken hängde med bollen.
Ska man plocka ut några av godbitarna att ta med sig finns ett par Mbappé-rusher och någon Neymar-dribbling med i buffén. Men snyggast var Marcelos överjordiska passning till Cristiano Ronaldo halvvägs in i första halvlek (den var å andra sidan så snygg att man hade kunnat tänka sig hoppa över middagen och rosorna och bara ta med den hem direkt). Alphonse Areolas spektakulära räddning på Ronaldos påföljande skott ska vi inte heller glömma.
Patenterade Neymar-räder
Men det var ju Real Madrid som tog initiativet och snackade mest. När PSG fick en syl i vädret var det på smarta kontringar och patenterade Neymar-räder, men 0–1 kom från oväntat håll.
Det var Mbappé som bollade till Cavani, som föreslog att Neymar skulle ta den i stället och brassen la snällt upp ett jätteläge för Adrien Rabiot. Rabiot, som haft en ytterst medelmåttig match fram tills dess, hade bara att trycka in en bredsida bakom Keylor Navas och plötsligt var Real Madrid i underläge. Det var förstås fasansfullt för de vita, men det skulle inte hålla i sig så länge.
När första halvlek nästan var slut petade Giovanni Lo Celso på Toni Kroos i eget straffområde. Domaren Gianluca Rocchi var på sitt mest generösa humör och blåste straff. Cristiano Ronaldo hade inte haft matchen med sig dittills, men från elva meter var han sedvanligt obeveklig.
1–1, fullt rättvist, med någon stilpoäng till hemmalagets fördel, och det var paus och dags att samla intrycken.
Förutsättningarna inför match var ju inte helt givna. Unai Emery hade trollat genom att bänka lagkapten Thiago Silva till förmån för Presnel Kimpembe. Att Sydamerikas säkraste mittback också är världens skakigaste när det vankas stormatch är inga hemligheter.
Den som orkar minnas tillbaka till andramötet med Barcelona förra året, eller hela VM i Brasilien, vet vad jag pratar om.
Det var med andra ord ett inte alls orimligt beslut att fatta, det var bara betydelsen, tajmingen och den enorma symbolik som följde med Unai Emerys laguttagning som ändå gjorde det lite svårt att förstå.
Modigt och oväntat
Med andra ord: Unai Emery vaknade imorse, efter gårdagens rätt tama presskonferens, och bestämde sig för att han skulle äga den här matchen. Det var modigt och oväntat och faktiskt lite sexigt, mitt i allt.
Men det skulle komma med ett pris.
Zinedine Zidane har ju alla de där egenskaperna naturligt, men i kväll hade han framför allt anfallsproblem. Trodde vi. Gareth Bale var inte fit för 90 minuter och Karim Benzema har inte gjort tio sammanhängande bra minuter under hela säsongen. Men någon måste ju spela där framme, så det fick bli den bleke fransmannen ihop med Cristiano Ronaldo. Isco fick vara med på en kant också.
I början av andra halvlek tog PSG över bollen och fick nöta in anfallsvarianter förvånansvärt ostört emellanåt. Real Madrid förlitade sig på sin rutin och, skulle det visa sig, sin berömde och ytterst osynlige portugis.
När ett inspel av Marco Asensio petades ut av Areola vaknade Cristiano Ronaldo återigen från de döda och knäade in gåvan från inget avstånd alls. PSG:s backlinje bråkade om vem som hade gjort fel (det var väl mest den i övrigt magnifike Areola) och innan de riktigt hade rett ut skuldbördan slog Marcelo, rakt igenom magnifik, in 3–1.
Så lätt, så respektlöst, så otroligt retligt för PSG. Så väldigt Real Madrid, det där laget vars utgångsläge är att vinna fotbollsmatcher.
I kärlek, krig och fotboll är det viktigt att inte blotta sina avsikter direkt. Real Madrid höll på etiketten och spelade ut sina kort sist.
Den halvt uträknade jätteklubben slog tillbaka, imperiet skulle inte falla riktigt än. Det var inte ens särskilt snyggt i kväll, men det var väldigt imponerande.
Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se