OS över för Hanna Zajc

Teakwondo-hoppet dömdes som förlorare i jämn match: Just nu vill jag bara sluta

helskärm

PEKING. Med en bronschans framför ögonen åkte taekwondostjärnan Hanna Zajc på sitt livs bittraste förlust.

Efteråt rasade svenskarna och ansåg sig bortdömda.

– Jag är arg och frustrerad. Just nu vill man bara sluta, sade Zajc.

OS har inte blivit någon medaljsuccé för Sverige. På onsdagen kom chansen plötsligt – men den försvann lika fort.

Hanna Zajc från Malmö föll i återkval om en bronsmatch mot kenyanskan Mildred Alango i -49-kilosklassen. Efter oavgjort vid ordinarie tid och en poänglös förlängning dömde domarna kenyanskan som segrare för att tekniskt ha varit bättre.

– Jag sätter jättemånga poäng i förlängningen, men jag får inte för någonting, sade en gråtande Zajc.

Förbundskaptenen Chayo Rodriguez var lika kritisk mot domarna:

– I mina bedömningar efter 40 års erfarenhet i branschen så säger jag att det ska vara 5–1 eller 5–2 för Hanna redan i ordinarie tid.

I Europa används en elektronisk väst som registrerar de slag och sparkar som spelarna får in. Men det finns många modeller på marknaden och Internationella förbundet har valt att använda ett manuellt system. Fyra domare ska registrera vad de anser vara träffar. För att det ska bli poäng ska tre domare vara överens.

– Det kan vara så att två domare trycker och de andra två sitter i en vinkel där de inte ser. Hade man använt elektronisk väst hade det här aldrig hänt, sade Rodriguez.

”Vill bara sluta”

Zajc började dagen med seger över kanadensiskan Ivett Gonda innan det blev en klar förlust mot slutliga mästarinnan, kinesiskan Wu Jingyu. I återkvalet var kenyanskan hindret på vägen till en bronsmatch mot Dalia Contreras Rivero, Venezuela.

– Vi hade en bra bronschans. Hon har vunnit mot Rivero två gånger, sade Rodriguez.

I stället tog allt slut för Zajc, 21, som hade svårt att se framåt efteråt:

– Just nu vill man bara sluta. Jag behöver få lite distans till det här. VM går i Köpenhamn nästa år, jag tror nog jag är med. London 2012? Fyra år känns väldigt långt.

Göran Sundberg/TT