LOSER GIRLS

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

ZÜRICH. I fjol var det jubel och revansch.

Nu var det en plats betydligt längre ner i kön för Susanna Kallur i Zürichs Golden League.

Femma på 12,71 – sämsta tiden i år.

Samtidigt hoppade Carolina Klüft 6,44 i längd i Finnkampen – sämsta resultatet i år.

Svensk friidrotts två Golden Girls 2007 har förvandlats till två förlorare 2008.

Nu är ju inte det så konstigt.

Susanna Kallur har haft sitt skadeelände och Carolina Klüft har lämnat sjukampen, den gren hon dominerade så fullständigt. Men det är typiskt för hela den här friidrottssommaren.

Något har gått riktigt snett och det är dags för friidrottens ansvariga att utreda vad det beror på.

Massor av skador och sjukdomar i ett landslag som var känt för att sällan eller aldrig vara sjuka och skadade.

Det var bland annat det som byggde det svenska friidrottsundret. Kontinuiteten och det skadeförebyggande arbetet som gjorde att alla våra bästa kunde bygga upp sig till världsstjärnor.

Förbundskapten Thomas Engdahl tog över en segermaskin från sin föregångare Ulf Karlsson och lämnar över en hackande motor till sin efterträdare Stefan Olsson. Jag säger inte att det är Engdahls fel.

Plötsligt skadade och sjuka

Men något har klickat och om det beror på bristande kommunikation eller felaktig ordination är jag inte mannen att svara på.

Men det känns som delar av det medicinska teamet runt friidrottarna varit överoptimistiska i sina bedömningar av skador och att vissa tränare gått över gränsen för vad vissa tål.

Agne Bergvall har tränat Carolina Klüft stenhårt i alla år utan att hon drabbats av några allvarliga skador, men när Susanna och Jenny Kallur började träna för honom fick båda varsin stressfraktur på exakt samma ställe på smalbenen – Sanna på det högra och Jenny på det vänstra.

Jenny Kallur, som var VM-sjua och före Sanna i Helsingfors 2005 har inte kunnat tävla på hela året. Hon är nästan bortglömd nu.

Jag vill inte anklaga någon för att ha gjort fel, men en rad olyckliga omständigheter har gjort att svenskarna plötsligt blivit skadade och sjuka. Det är väl bara Carro och Emma Green som varit helt skadefria och friska den här sommaren.

Men det har inte hjälpt. Även Emma Green gjorde sitt årssämsta i galan i Zürich i går. Hon stannade på 1,85.

Bara tre svenskar är klara för GP-finalen i Stuttgart om fjorton dagar. Det var sju som kvalificerade sig av egen kraft i fjol.

Det säger något om denna svarta friidrottssommar.

Klüft kan få ett wild card

Svenskarna kan räddas av att IAAF delar ut ett wild card i varje gren. Även om Sanna missar att bli sjua eller bättre, ligger hon bra till för att få en inbjudan ändå.

Men det gör även amerikanskan Dawn Harper som tog OS-guldet i Peking.

Carolina Klüft kan få ett wild card i längd. Så stor är hon fortfarande och hon har även en chans kvar att ta poäng i tisdagens GP-gala i Lausanne.

Stefan Holm förlorade även sin sista Finnkamp. Han stannade på 2,26 och Linus Thörnblad vann på 2,28.

Något säger mig att Holms motivation tog slut där i Peking, när ribban retfullt föll ner efter att han snuddat den i första försöket på 2,36 och förlorat ett OS-silver.

Också typiskt för friidrottssommaren 2008.