”Läkarna gav upp ”

Anna Andersson

Olsson om operationen som startade helvetet

helskärm

PEKING. Skillnaden mellan att vänta på döden och tillhöra världstoppen kan tyckas gigantisk.

Men för Anders Olsson är det inte mer än några år.

Historien om simmaren Anders Olsson har berättats många gånger, ändå är den värd att lyssna till igen. Om hur han som tioåring skadade ryggen sedan han lyft en för tung skivstång och fick rejäla problem först 18 år senare. Efter en steloperation i ryggen 1995 började det verkliga helvetet. Felbehandlingar, tuffa medicineringar och en ny operation gjorde att han till slut blev förlamad från midjan och nedåt. Han drabbades av otaliga lunginflammationer och var sängliggande i flera år. Dessutom var han svårt tablettförgiftad och morfinberoende.

– Vändningen kom när en läkare sade till mig att jag inte skulle överleva en lunginflammation till, berättar 42-åringen från Värmland.

– Smärtan på natten var fruktansvärd och jag började förbereda mig för hur mitt liv skulle ta slut. Medicineringen gjorde att jag var borta den mesta tiden, men i huvudet snurrade tankarna på hur och när jag skulle dö. På något sätt så var det som att allt läkarna tog sig för gjorde att det blev sämre, de gav upp och då började jag också att ge upp.

Utvecklades i rekordfart

Då utmanade hans vän honom till Vansbrosimningen och Anders som simmat tidigare insåg att han i alla fall skulle försöka.

– Utan den utmaningen hade jag aldrig levt i dag, säger han.

– Det visade sig att träningen hade samma effekt på kroppen som morfinet. Så fort jag fick ont tränade jag och efter åtta månader klarade jag mig utan morfin, men det var fruktansvärt tufft.

Utvecklingen gick successivt, men samtidigt i rekordfart. Han ökade sin träning från tre pass i veckan, till sex och sedan till två pass om dagen.

– Det första målet var att jag skulle kunna ta mig upp ur bassängen själv. Det tog ett år.

Han slutade åtta (!) i Vansbrosimningen och vann vadet, så småningom lyckades han kvala in till paralympics och Aten lämnade han med ett guld och två brons. I Peking har han hunnit med ett guld och ett världsrekord och i morgon ska han ta sin andra seger, på favoritdistansen 400 m fritt.

Trots att han har smärtor i en axel, som ska opereras efter mästerskapet.

- Jag sätter höga mål, men motgångarna jag möter på vägen ser jag som framgångar. Att viljan räcker i alla flesta fall, säger han och ler.

– Varje dag är en ny dag med nya möjligheter. Visst gör nätterna fortfarande ont, men det är bara dumt att fokusera på det. Man mår så mycket bättre av att tänka positivt. Målet är att bevisa att ingenting är omöjligt.

Han om någon vet.