Thorén: Den klassiska skidåkningen är hotad
Publicerad 2015-11-27
ruka. Efter tre galna svenska mästerskapsår är det dags för världscupfokus.
Det lutar starkt åt en alldeles makalös Kalla-Nilsson-säsong.
Det ser också ut att bli en alldeles smaklös staksäsong.
2013 Val di Fiemme och Johan Olssons sensationella femmil, Sotji 2014 med Charlotte Kallas extrema stafettsträcka och VM-festen i Falun med ny Olsson-Kalla-yra.
Vi har varit med om så mycket och tumlat runt i en medaljyra de senaste skidsäsongerna. Säkra på att det svenska laget är som bäst på en sak: att lyfta under mästerskap.
Att Johan Olsson har en världscupseger under de tre senaste säsongerna är inget vi minns. Det är hans sjuka mästerskapsskalper som spelas upp på näthinnan när man blundar.
Att Charlotte Kalla är en pallåkare i världscupen vet vi, hon har varit på podiet regelbundet. Men i fjol skedde det bara en gång inför VM, i genrepet inför skidfesten i Falun. Och det är ändå minnena från Dundret som lever kvar.
Nu står det svenska landslaget inför en annan utmaning. Att leverera under en lång period, att vara bra en hel vinter.
Det börjar i dag i ett vinterskrudat, men för säsongen väldigt milt Ruka, Finlands stolta skidort.
Andra frågor och känslor i år
Mycket var som vanligt i går inför premiären. De svenska åkarna var tidigt ute och testade banan, Petter Northug var sist, Justyna Kowalczyk åkte själv och Emil Jönsson skämtade och snackade med alla under sina skidbyten.
Men frågorna var andra. Och känslorna.
Jag minns hur jag efter förra premiären i Ruka skrev om den svenska mästerskapsplanen på herrsidan. Om de svenska stjärnornas frihet att kunna skapa det upplägg som var som klippt och skuret för varje individ medan de norska åkarna var satta under press att prestera för att konkurrera sig in i ett VM-lag.
Men nu är det annorlunda.
Nu är det världscupen som gäller. Med Tour de ski som grädde på vc-moset.
Nu räknas varje världscuppoäng, varje helg blir extra spännande och inte som en lång transportsträcka mot ett mästerskap.
Det känns häftigt och intressant.
Men det känns också ovisst.
Vi kan vara säkra på att Charlotte Kalla och Stina Nilsson levererar. Räkna också med att Ida Ingemarsdotter och Hanna Falk slår till och att Teodor Peterson och Emil Jönsson kommer att fajtas i den totala sprintcupen.
I övrigt får vi lov att vänja oss vid en svagare start i distansloppen från de svenska killarna. Hoppet hänger på att Calle Halfvarsson och Marcus Hellner piggnar till efter diverse problem, annars blir vinterns herrlopp en lång gäspning.
Och det finns mer att frukta den här säsongen.
Det råder stakningshysteri
Utvecklingen av stakning är satt i rullning och ser inte ut att kunna stoppas.
Skidfabrikanterna tillverkar rena stakskidor och åkarna höjer stavlängder, tränar bålstyrka och söker den rätta tajmningen i jakten på den perfekta stakningen.
Allt fler väljer att köra utan fästvalla och den klassiska skidåkningen är hotad.
Skidlegendaren Torgny Mogren, som är på plats här i Ruka, sa tidigare i veckan till Sveriges Radio att han tycker att det vore hemskt tråkigt om det bara blev stakning.
Jag kan bara hålla med honom.
Jag har stått i Davos och sneglat upp för bergssluttningen och imponerats av de starka överkropparna och det vackra stämmet. Det var kul till en början innan åkarna parkerade i backen.
Nä, vi vill se åkare som använder både armar, ben. En vacker diagonal (läs Daniel Richardssons teknik) är en njutning, en trippande, springande stil (Emil Jönsson) och en rejäl muskelpendel (Marit Björgen) är att föredra alla dagar i veckan.
Som väl är slipper vi se eländet under helgen utanför Kuusamo. De flesta åkare kommer att köra med fäste i dagens klassiska sprint, backen i Ruka är för brant.
Så låt oss njuta.
Av en fin svenskhelg.
Och en stakfri fredag.