Utdömde Robben hjälte i stormötet
Niva: Då slutsignalen gick jublade han på ett nästan maniskt sätt
Hur många lägen kan man missa innan man nått fram till den sista chansen?
Fråga inte Arjen Robben, för jag tror inte att han vet.
Då andra är upptagna med att döma ut honom sysselsätter han sig med att vrida upp avgörande drömmål i bortre krysset.
Med sina krumma ben, sin rynkade panna och sitt tunna hår har Arjen Robben länge sett ut som en onaturligt ung gubbstrutt.
Ansiktsuttrycket har i stort sett alltid sett besvärat bekymrat ut, och de senaste åren har det funnits allt fler och allt större anledningar till det.
Två missade frilägen när VM-finalen 2010 stod och vägde på gungbräda. En bränd straff i förlängningen av förra vårens Champions League-final.
Dessutom ett ovanligt förlorarhattrick i fjolårssäsongens seriefinal i Dortmund: Då missade Robben både öppet mål och straff, samt upphävde offsiden vid Dortmunds segermål i andra änden.
Både hans psyke och mentalitet har ifrågasatts, och det har blivit en vedertagen sanning att det inte går att lita på honom i avgörande situationer.
När det blev straffsparksavgörande i Champions League-semin mot Real Madrid fick han överhuvudtaget inte ens skjuta, trots att han varit utsedd till försteskytt under ordinarie matchtid.
Förvisad till bänken
Precis samma scenario upprepades sedan i finalen.
Under den här säsongen har han således också offrats under FC Bayerns hetsjakt på svagsinnade losers. I haveriutredningen som följde på mållinjesnubblandet förra våren bestämdes det tidigt att holländaren var en del av problemet snarare än lösningen.
Arjen Robben har konsekvent blivit förvisad till bänken. Sex futtiga Bundesliga-starter på hela säsongen.
För varje månad som gått har fårorna i pannan blivit djupare, missnöjet i ögonen tydligare.
Själv är Arjen Robben fast förvissad om att han tillhör världens allra mest individuellt skickliga kantspelare när han är frisk och fulltränad. Han gör inte samma sorts psykologiska analyser som sina tyska arbetsgivare, utan kan överhuvudtaget inte begripa hur en spelare med hans kvaliteter kan
ställas utanför en startelva.
Ikväll fick han äntligen chansen att låta sina fötter sköta argumentationen.
Cupkvarten mot Dortmund var sannerligen ingen låtsasmatch mot ett avhängt Lille eller ett poänglöst Greuther Fürth. Det var en direkt avgörande vägvalsmatch, och frånsett den avstängde Franck Ribéry gick FC Bayern in i den med helt ordinarie lag.
För dem är spöken klädda i gulsvart.
Det var Borussia Dortmund som gjorde människor av de gamla vinstmaskinerna i Bayern München.
Det var de som opererade in så många tvivel i deras huvuden att den där otänkbara förlusten mot Chelsea faktiskt blev verklighet.
Robben avgjorde
Trots att den här Bundesliga-säsongen varit en total och fullständig enklubbsdefilering var det ändå Bayern München som gick in i den här cupkvarten i mentalt underläge.
Skulle de börja darra igen?
Det är en sak att bygga upp en serieledning genom att metodiskt massakrera lag som är uppenbart underlägsna, en helt annan att besegra jämbördiga motståndare över 90 minuter.
Det fanns saker att bevisa ikväll, och gott om spelare som hade bestämt sig för att göra det.
Mario Mandzukic och Thomas Müller stängde passningsvägarna för ett Dortmund som verkligen saknade influensasjuke Mats Hummels uppspelsfot.
Toni Kroos, Bastian Schweinsteiger och Javi Martínez kopplade ett beslutsamt grepp om mittfältet.
Och Arjen Robben avgjorde.
Gick ut för att begrava demoner
Han hade redan hunnit missat ett friläge då han samlade upp en andravågsboll strax före halvtidsvilan. En snabb blick upp och sedan en perfekt vänsterfotslyra upp i bortre krysset. Ett drömmål av den kaliber som avgör jämna, stängda matcher.
Då slutsignalen gick jublade Arjen Robben på ett nästan maniskt sätt. Hans ögon flackade runt, som om det letade efter något. Var det någon här som sagt att han bara var en medvindsspelare? Va? Var är de i såna fall, och vad säger de nu?
Ikväll gick FC Bayern München ut för att begrava demoner. När midnatt nu närmar sig vid Allianz Arena är det deras utdömda holländare som står med spaden i handen och har börjat gräva.