Ebbas ilska: ”Blev irriterad”
Publicerad 2019-02-28
STOCKHOLM/SEEFELD. Ebba Andersson gjorde en stark förstasträcka i stafetten.
Kanske var frustration bränslet bakom framgången?
– Jag blev lite irriterad på att hon låg på mina skidor hela tiden så då vände jag mig om och ropade, säger Andersson om Victoria Carls fulknep.
Sjukdom har trasat sönder delar av Ebba Anderssons VM.
Den 21-åriga svenskan hade fram till Seefeld matchat Therese Johaug i de flesta distansloppen i världscupen, men över 10 kilometer i Österrike gick det inte alls vägen för Andersson som missade topp 10.
Ilska och succé
I stället revanscherade hon sig i stafetten – och kanske var det frustration som gav Sollefteå-åkaren den sista välbehövliga gnistan för att åka in som etta på förstasträckan?
– Det kändes så mycket bättre än här om dagen. Jag är nöjd med min insats och hur det utvecklade sig. Det var svårt att skapa luckor så det gällde bara att kriga, säger Andersson och berättar att hon stört sig på tyskan Victoria Carl i spåret:
– Jag blev lite irriterad på att hon låg på mina skidor hela tiden så då vände jag mig om och ropade till henne. Men det är så det är under tävling, speciellt under en förstasträcka när det är så himla tajt. Men jag tyckte ändå att det var befogat.
Svenskt guld
Det var inte bara Ebba Andersson som svarade för en stark sträcka. I en stafett som uteslutande kom att handla om Sverige och Norge åkte VM-debutanten och silvermedaljören på 10 kilometer, Frida Karlsson, jämnt med Ingvild Flugstad Östberg på andrasträckan och Charlotte Kalla blåste ifrån Astrid Jacobsen på den tredje.
Therese Johaug tog ikapp på Stina Nilsson på sistasträckan, men det räckte inte. Nilsson spurtade hem guldet till Sverige.
Lagtriumfen var Sveriges andra i VM i Seefeld. Det första guldet tog Stina Nilsson och Maja Dahlqvist i lagsprinten.
”En bra känsla”
Ebba Andersson vad glad efter loppet, och nöjd med taktikupplägget – med medgav att det var nervöst att stå och titta på övriga sträckor.
– Det var så nervöst. Men vi hade en bra känsla inför avslutningen för Stina är en riktig tuffing. Det kändes tryggt att ha henne som avslutare, och vilket sätt hon avslutade stafetten på.
Nu är ni bäst i världen.
– Det känns bra. I dag kan ingen ta ifrån oss det.
Hur ska ni fira?
– Det är givet att det blir tårta. Men vi ska fira med resten av laget, för det var inte alls säkert vilka fyra som skulle åka stafetten. Jag var själv inte säkert. Men det känns fantastiskt att få debutera så här.
