Den totala hatmatchen

”Hat, fullständigt hat”

Lee McCulloch och Daniel Majstorovic. Ranger och Celtic.

GLASGOW. Pengarna har läckt ur klubbarna och lagen är inget vidare.

Både Celtic och Rangers är urblekta piratkopior av sig själva.

Idag möts de för 392:a gången.

Och de som vet säger att det alltjämt är större än när Real Madrid spelar mot Barcelona.

Pubarnas stängningstid börjar närma sig när jag promenerar genom centrala Glasgow.

Det känns som att jag går runt i en tidsmaskin, forslas tillbaka till något av 1800-talets allra brokigaste, stökigaste hamnkvarter.

Fasaderna är fräscha, neonskyltarna blinkar fram samma amerikanska varumärkena som i alla andra storstäder – men folklivet har den där karaktären man enbart hittar i Storbritanniens norra delar.

Regn i luften, givetvis. Temperaturen runt nollstrecket. Trottoarerna fulla av kompakta män med tjurnackar, rakade huvuden och kortärmade skjortor.

Några sjunger fotbollssånger. Någon kräks. Någon krossar en flaska.

Sirener och blåljus, ambulanser och poliser.

Högljutt. Alkoholdränkt. Våldsamt.

Redan på 1960-talet kom Ian Stewart – turnépianist i Rolling Stones – med en av de flitigast citerade beskrivningarna av Glasgow.

– Det är den tuffaste staden i världen. Människorna där skulle ta sig an USA:s marinkår och slå ner den utan minsta svårighet. De lever bara för att slåss, och en kille kan utmana tre andra utan att tveka en sekund.

”Större än El Clásico”

För några år sedan var det här Henrik Larssons stad.

När han spelade för Barcelona frågade jag honom ifall det gick att jämföra El Clásico med Old Firm, men Larsson skakade bara på huvudet.

– Nej, Celtic mot Rangers är den största match som finns. Intensiteten är så mycket större. Den ljudnivån... Jag har aldrig hört något liknande någon annanstans.

Henrik Larsson pratade om ljudkulissen.

Hans gamla anfallspartner John Hartson valde ett annat ord för att förklara.

– Nerkokat består Old Firm av en sak: Hat. Totalt, fullständigt hat mellan båda supporterskarorna. Och fotbollen i Glasgow lever av det.

Hartson har spelat dussintals av Englands hetaste derbyn; Tottenham-Arsenal, Wolves-West Brom, Coventry-Aston Villa... Han har spelat för Wales mot England.

– Men lita på mig, du kan lägga ihop alla de matcherna och inte komma i närheten av Celtic-Rangers.

Tränaren misshandlades

Fotbollen i Glasgow lever av hat, och fotbollen i Glasgow föder hat.

Ett Old Firm-dygn som detta ökar akutsamtalen till ambulanssjukvården normalt med 30 procent.

Jag tar en sväng förbi bargatorna i West End.

Med sin allt trendigare framtoning berättar de upprenoverade bohemkvarteren om en stad som moderniseras. Men för den som lyssnar ekar samtidigt också gatorna av en verklighet som aldrig verkar byta karaktär.

För drygt två år sedan blev en medvetslös man hämtad av ambulans härifrån Ashton Lane.

Det var Neil Lennon, före detta lagkapten och numera huvudtränare för Celtic.

Han hade blivit grovt misshandlad av två kriminella Rangers-supportrar, av den enda anledningen att han var just Neil Lennon, nordirländsk katolik och Celtic-profil.

Så sent som i förra månaden upptäckte postverket att det låg gevärskulor i kuvert adresserade till honom och ett par av hans irländska spelare.

Lever längre i Irak och Gaza

Vid lunchtid idag åker jag åt andra hållet, österut från centrum, till Glasgows fattigt nedslitna East End. Där är medellivslängden för män knappt ens 60 år, lägre än i Irak eller på Gaza-remsan. Och där skrivs ytterligare ett kapitel i det oändliga Old Firm-dramat idag.

Tanken är att Fredrik Ljungberg ska komma in på slutet, få en kvart eller så.

Han är snart 34 år gammal, men ska det här någonsin bli hans stad har han ändå oändligt mycket att lära.