”Ingen scen var för liten”

Marcus Leifby

Leifby: Han kunde förverkliga drömmen

”Det är Ronnie Petersons bil som brinner”.

Jan Svanlunds ord drog som en iskall vind genom Sverige hösten 1978.

Jag kommer aldrig att glömma det.

Inte Jan Svanlund heller.

Bosse Hansson, Arne Hegerfors, Sven ”Plex” Pettersson, Göran Zachrisson, Janne Lorentzon, Jane Björck, Ingvar Oldsberg. Jag skulle kunna fortsätta rabbla SVT-profiler hela natten men det är inte det som är poängen.

För oavsett hur många jag nämner så fungerar det på samma sätt. Trots att vi inte ens har sagt ”hej” till de personerna i verkligheten så känns det ändå som att vi känner dem. De är bekanta. Våra kompisar.

Det är samma sak med Jan Svanlund. Jag var inte ens påtänkt när han började på tv-sporten 1966. Eller när han gjorde sina omtalade Björn Borg-reportage och Ingemar Stenmark-intervjuer.

Såg till att hästsporten visades

För oss småglin som fostrades under 80-talet var han mannen som kunde förverkliga Drömmen. Drömmen om att en dag få gå till skolan med en Lilla Sportspegeln-ryggsäck.

Ingen scen var för stor eller för liten för Jan Svanlund. Ena veckan kunde han stå i ett dike och ge oss upplösningen av VM-rallyt i Jyväskylä – nästa snickrade han ihop ett reportage om raggsockebandy i Lilla Sportspegeln.

Jag växte upp med honom – och han blev min kompis. Jan Svanlund var en mångfacetterad journalist. Motor och hästsport kom att bli hans specialområden. I dag skulle han, som brann för hästsporten och var den som såg till att alla världscuptävlingar i hästhoppning visades i Svt, ha kommenterat ridsportens världscupavslutning.

Jag hade inte tänkt följa den och jag tror inte att jag kommer att se den.

Men oavsett vad så vet jag att jag kommer att sakna Jan Svanlund.