Niva: Svensson är vår ende passningsskicklige spelare
CHISINAU. Efter tolv år finns det fortfarande gott om folk som inte förstår vad det svenska landslaget ska med Anders Svensson till.
Här är den enkla sanningen.
Han är den enda genuint passningsskickliga svenska fotbollsspelaren.
Ett presspodium i Chisinau.
Erik Hamrén får frågor om hur Sverige ska förhålla sig till det moldaviska spelet, och ett par gånger ger han ungefär samma svar med olika ord.
Sverige ska inte förhålla sig till det moldaviska spelet, förkunnar han. Moldavien ska
anpassa sig efter Sverige.
Och det låter ju alltid bra – det där om att föra spelet och diktera villkoren – men det
kräver också att man har spelare för det. Passningsspelare.
En fotbollsplan i Chisinau.
Ett bortalag i poängbehov fuskar sig igenom övningen som fått det missvisande namnet ”Kvadraten” på svenska.
Alla som någongång spelat fotboll känner igen den. En ring av spelare passar bollen mellan sig, en eller ett par i mitten som försöker bryta. ”Pig-in-the-middle” på engelska. ”Rondo” på spanska.
På svenska träningar används övningen mest som uppvärmning. I andra delar av världen ses den däremot som fundamentet som all fotboll vilar mot.
– Barcelonas modell utgår helt från den. Det är rondo, rondo, rondo. Varenda. Eviga. Dag. Och det är den bästa övningen i världen. Den lär dig att ta ansvar för bollinnehavet.
Det var Xavi som pratade – några månader före Champions League-finalen – och det är ord som kommer tillbaka till mig när jag ser det svenska landslaget
Ingen kan passa som honom
En spelare är nämligen mycket bättre på ”Kvadraten” än alla sina lagkamrater.
Han heter Anders Svensson.
Senare på kvällen noterar jag ytterligare en av alla dessa läsarundersökningar där folk vill peta Svensson ur den svenska startelvan.
Märkligt.
Visst går det att tycka att han varit halvdan under den allsvenska våren, men det är samtidigt väldigt lätt att förklara varför Erik Hamrén aldrig skulle komma på tanken att ställa över sin ålderman.
Ingen annan svensk kan passa som honom.
På den här nivån har vi ingen annan som kan kontrollera ett matchtempo eller – för att använda Xavis ord – ta ansvar för bollinnehavet.
Kim Källström är för otålig, Sebastian Larsson för mycket av en inläggsspelare, de flesta andra helt enkelt för oskickliga.
Passningsspel är ju så mycket mer än att få bollen från a till b. Det handlar samtidigt också om att variera sig efter behov, att värdera lägen, sätta en spelrytm.
Och det är inte något som svenskar är särskilt bra på, ens på landslagsnivå.
Våra spelare må vara bättre än de moldaviska på nio saker av tio, men vad gäller bollvårdande passningsspel är det vi som tillhör den europeiska fotbollens u-länder.
Vill vi föra spelet behöver vi Svensson
Problemet kan vara litet eller stort beroende på hur man vill spela. Har man tänkt att styra matchbilder på Erik Hamrén-manér så är det ett betydande handikapp.
Utan vår mittfältsnav klarade vi inte av att hålla av bollen något vidare ens mot Moldavien hemma. De behövde bara sätta in en någorlunda hög tremannapress för att skapa en osäkerhet som obehagligt ofta ledde till en riktningslös boll ut över sidlinjen.
Nästan tolv år har nu gått sedan Anders Svensson gjorde landslagsdebut. Mycket har hänt med svensk fotboll under tiden, men en sak har varit konstant: landslaget har tagit klart fler poäng med Svensson på planen än vi gjort utan honom. Rent resultatmässigt är han Sveriges viktigaste spelare, långt före till exempel Zlatan Ibrahimovic.
Det är ingen personlig åsikt, utan ett siffermässigt faktum som gäller än i dag.
Och nej, problemet är inte att vi är näst intill beroende av en Elfsborgsmittfältare med lustig fotsättning – problemet är att vi fortfarande inte fått fram något fullgott alternativ till honom.
Nu tickar klockan. Hösten 2012 spelar inte Anders Svensson längre för det svenska fotbollslandslaget.
Har vi inte lyckats vaska fram en ny passningsmotor då kommer vi tvingas ge upp tankarna på att vara ett spelförande landslag.