Anja Pärsons egna ord om gulddagen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-30
Från morgon – till sensationsguldet
Hon kände ingen VM-stämning på morgonen.
Men sedan satt allt där.
Här berättar Anja Pärson om superdagen – från morgon till guld.
”Jag kände ingen VM-stämning i morse, så jag tror att vi spelade VM-låten sju gånger för att få upp stämningen på väg till backen. Hela dan har jag fått säga åt mig att skärpa mig för att jag inte var riktigt koncentrerad. Det var lite struligt, för liften stod still och vi fick ta en annan väg upp. Jag hann inte med i huvudet så på besiktningen åkte jag bara igenom de tre första portarna. Sen sa jag åt mig själv att lugna ner mig och skärpa till mig. Det var ju inte optimalt att min serviceman inte var med. På start frågade jag Götschls serviceman om hur mina kanter var. Han sa att de var slöare än hennes. Jag har varit lugn hela dan, men från restaurangen ner till start är jag alltid lite nervös för att jag ska hinna i tid, så där fick jag anspänningen som jag behövde.
När jag sedan stod på startlinjen så var jag lugn. Precis före start får ingen röra mig, däremot spelar det ingen roll om man pratar bredvid mig. Inget speciellt hände i mitt huvud i dag, det var som precis före vilken världscuptävling som helst. Bara att gå ut och köra och våga riskera. När jag står på startlinjen är jag alltid sån att jag inte tänker på något speciellt. Jag går in i mig själv, in i tunneln. Sen handlar det bara om röda och blå portar och hur jag ska svänga och så vidare. Jag är som en maskin.
Under åket hann jag inte tänka något för det gick snabbare än jag trodde så jag hade fullt upp från port till port. Det var bara i slutet som jag tänkte att jag nog hade lite för många missar. Jag var sen på flacken och fick ta i för mycket på kanten och på slutet så drev jag ut i lössnön och kände att jag tappade tid. När jag kom i mål och såg att jag ledde så trodde jag att jag hade gjort ett hyfsat åk. Det var jättenervöst att stå där och kolla de övriga tjejerna, för i mål kan man inte påverka något mer, man är helt maktlös. Jag visste att guldet var klart när jag såg att Götschl tappade staven.”
Sportbladet - TT