”Jag älskar att springa”

Möt Sveriges okända medaljhopp Isabellah

PALAFRUGELL. Hon springer två mil innan frukost. Och två mil efter.

Isabellah Andersson, 29, är Sveriges okända medaljhopp i EM. Maratontjejen från Kenya som blev svensk medborgare i maj i fjol.

– Det känns verkligen speciellt nu när jag springer för Sverige och inte för mig själv, säger hon.

Isabellah Andersson är en sådan där historia som brukade berättas förr.

I gamla Rekordmagasin.

En resa från en uppväxt på den kenyanska landsbygden till att bli fru Andersson i Vilshult i svenska Blekinge och sedan gå hela vägen ett svenskt medaljhopp i maraton EM i Barcelona 2010.

Det är en tjej med pondus, charm och berättarglädje och som inte ägde ett par löparskor innan hon var tjugo.

– Jag började springa med några kompisar hemma i Kenya då jag var var tjugo. jag hade ingen tränare och jag kan inte kalla det riktig träning. Det var först när jag flyttade till Sverige 2006 som jag började löpträna på allvar och hade en riktig tränare, säger Isabellah.

Slumpen förde henne till Sverige då hon träffade ett par svenska orienterare som studerade i Kenya 2002.

Orientering

Den kontakten gjorde att hon flög till Sverige första gången 2004 för att lära sig mer om orientering. Hon hade en idé om att sprida sporten till Kenya och våren 2005 kom hon tillbaka för att lära sig mer.

Då ingick ett studiebesök på orienteringsgymnasiet i Olofström i Blekinge där Lars Andersson jobbade som tränare och lärare.

Han fick uppdraget att hämta upp den lång­väga gästen på järnvägsstationen i Falköping.

På den vägen är det.

I februari var de ett par och i januari 2006 flyttade Isabellah hem till Lars i lilla Vilshult.

Då började hennes löparkarriär – som blivande 26-åring.

– Ja, det var då jag började träna på riktigt. Innan dess hade jag inte haft något mål med min träning, utan bara sprungit för att må bra, säger Isabellah.

Men med Lars som tränare och den medfödda talangen startade klättringen mot toppen.

Redan 2007 kom genombrottet med fyra segrar i tre Stockholmsklassiker - Midnattsloppet, Tjejmilen, Stockholm Halvmarathon och Lidingöloppet.

Året efter var hon behörig att tävla i SM efter två år i Sverige.

Hon startade med att vinna både fyra och åtta kilometer och en månad senare vann hon Stockholm Marathon överlägset på 2.34,14.

Var gravid

I augusti senare samma år vann hon SM-finalen på 10 000 meter i Västerås – gravid i fjärde månaden.

– Jag tränade fram till de fyra sista månaderna, men sedan blev det bara långa promenader, säger Isabellah.

I januari 2009 födde hon dottern Beyoncé, döpt efter den berömda sångerskan.

– Både jag och Lars älskar hennes låtar, säger Isabellah.

– Så Beyoncé fick det bli.

Fem veckor senare var hon i full gång med träningen igen hemma i Kenya där hon och maken Lars Andersson byggt upp en träningscamp på 2100 meters höjd i klassiska löparorten Eldoret.

– Springer du en runda där på morgonen så möter du säkert två, tre världsmästare längs vägen, säger Lars.

Krossar en myt

Isabellah växte upp på den kenyanska landsbygden och växte upp hos sina morföräldrar vilket är vanligt i Kenya. Men hon krossar myten att hon sprang en mil till skolan varje dag.

– Nej, skolan låg bara en kilometer från där jag bodde. Så det var ingen längre sträcka. Men alla i Kenya rör sig mycket. Det var en halv kilometer att hämta vatten och det gjorde vi kanske tre gånger om dagen. Det blir ju tre kilometer fram och tillbaka. Vi tvättade för hand och letade bär och saker att äta och satt aldrig still, säger hon.

– Det var inte som i Sverige att någon sa att nu är det kaffedags på eftermiddagen. Ville man ha något som mellanmål fick man hitta det själv, säger hon.

Det är långt ifrån dagens svenska barn med curlingföräldrar och ständig skjuts till skolor och träningar. Grundträningen kom redan med modersmjölken och Isabellah har inga problem med träningssdoser på 24-25 mil i veckan.

– Nej, jag älskar att träna. Det är värre om jag tvingas avstå. Jag var förkyld under träningslägret i Kenya tidigare i sommar och fick vila i tre dagar. D e t var jobbigt. säger hon.

– Jag älskar att springa. Och jag älskar att springa långt.

I går morse stod klockan på kvart i sex som vanligt, men Isabellah försov sig och kom inte ut i träningsspåret förrän halv sju. Då blev det ett nittiominuterspass på 19 kilometer. Efter frukost och två timmars vila blev det 21 kilometer till.

– Jag tränar alltid på förmiddagarna. Då har jag eftermiddagen fri att städa och laga mat och ta hand om min dotter. Så ser mitt liv ut där hemma.

”Saknar henne enormt”

Beyoncé är inte med här i Spanien. För första gången är Isabellah skild från sin förstfödda som är hemma hos svärföräldrarna medan Isabellah ska tävla i EM.

– Vi tyckte det var bäst för hennes skull, men jag saknar henne enormt. Jag ringer henne fyra gånger om dagen och även om hon inte pratar så mycket än, så vet hon att det är mamma som ringer. Det är jobbigt att vara ifrån henne, men jag är snart hemma igen.

Frågan är om Isabellah är hemma som en svensk EM-medaljör. Många tippar henne som det i ett EM där värmen är en stor faktor och där hon är en av de främsta i Europa tidsmässigt i maraton.

– Men maraton är en sådan gren där du aldrig vet förrän efteråt. Jag vet att jag är bra tränad, jag vet att jag har självförtroende och jag vet att värme aldrig varit något problem för mig. Jag vet att jag kan springa bra, men jag vill inte tala om några medaljer.

Karriären har egentligen just börjat trots att hon fyller 30 senare i år.

– Men jag har många år kvar. Jag vet inte hur och när jag kommer att nå min topp, men jag vet att jag kan bli bättre. Och OS i London 2012 är självklart ett mål, säger hon.

Men hemma i Kenya är hon fortfarande okänd som löpare.

– Ja, det är det ingen som har en aning om vem jag är. I Kenya är jag ingenting, säger hon.Men ett EM-guld skulle säkert ändra på det.