”Jag har fått lära känna mina föräldrar på nytt”
Ronnie Petersons dotter om filmen som tagit henne tillbaka i tiden
Uppdaterad 2018-09-16 | Publicerad 2017-08-15
Regissören ser filmen som en hyllning till ”sin tids Zlatan”. Racinglegendaren Emerson Fittipaldi tycker den hyllar minnet av sin allra bästa vän från 1970-talets Formel 1-cirkus.
För dottern Nina Kennedy, 41, betyder ”Superswede – En film om Ronnie Peterson”, förstås ännu mer.
– Filmen är en emotionell berg-och-dalbana. Jag har fått lära känna mina föräldrar på nytt, säger hon.
När Ronnie Peterson (1944-1978) omkom i samband med en krasch på Monzabanan i Italien för nästan 40 år sedan, blott 34 år gammal, stod han på toppen av sin karriär. Låg tvåa och hade chans att bli världsmästare i Formel 1-cirkusen, som på den tiden var betydligt mer glamorös och omsusad än i dag.
Men av det minns inte dottern Nina Kennedy någonting. Hon hade inte ens fyllt tre år. Hon fortsatte växa upp omgiven av folk i Formel 1-cirkusen i London. Hennes mamma Barbro Peterson (1947-1987) blev tillsammans med en annan förare, nordirländaren John Watson. Men en dag, Nina var bara tolv år, hittade John Watson Barbro död i badkaret i deras gemensamma hem. Det spekulerades hit och dit om dödsorsaken.
– Nä, hon var inte typen som begår självmord, säger Nina i dag.
Sedan flyttade Nina hem till sin farbror i Sverige och växte upp med hans familj. Efter studenten återvände hon till London och utbildade sig till inredningsdesigner. Nu bor hon med make och tre barn – 14, 11 och 7 år – i Stockholm.
Eftersom hon vid 27 års ålder gifte sig till ett nytt efternamn, och dessutom är ju Peterson ett väldigt vanligt namn, har inte så många förknippat henne med svensk racersports genom tiderna största namn.
– Jag brukar inte skylta med det, det första jag gör, direkt. När folk har frågat om mina föräldrar och jag säger att de tyvärr inte finns mer, då brukar de inte fråga mer, då tycker de kanske det är jobbigt att prata om det.
– Men jag är naturligtvis väldigt stolt över pappa och vad han gjorde.
Genom åren har hon fått förfrågningar om att medverka i tv-program om sin legendariske far. Men inget har känts rätt. Inte förrän hon träffade Henrik Jansson-Schweizer, 48. Han var en av producenterna bakom succéfilmen ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och var som liten grabb en riktig racingnörd.
– När jag var knatte hade han lika stor betydelse för mig som Zlatan Ibrahimovic har haft för dagens unga fotbollsgeneration. Det finns en stor likhet med deras respektive idolstatus.
– När han dog… jag var 9 år och hade följt Formel 1 under ett par år. Man byggde lådbilar, man hade bilbana hemma, man hade affischer på väggen med Ronnie.
– Jag var en av de tre miljoner som följde loppet på tv. Jag såg kraschen, dagen efter var det den stora snackisen, mamma jobbade i en tobaksaffär och när jag kom dit såg jag löpsedlarna: Ronnie död. Jag blev så extremt ledsen. Det var första gången jag fick någon slags föreståelse för döden.
– Sedan fick jag en Super 8-kamera av pappa. Två intressen växte ihop. Film och racing. Jag hade Ronnies leksaks-Lotus hemma och gjorde stopmotion-filmer med den, mina egna race, redan då.
Som vuxen och etablerad i tv- och filmbranschen, växte sedan tankarna på en film om Ronnie Petersons liv fram.
– Jag var förvånad att ingen hade gjort den. Han är ju en av våra allra största idrottsprofiler. Under flera år försökte jag få till både tv-serier och en spelfilm, men sedan kom Ron Howards storfilm ”Rush” (om rivaliteten mellan James Hunt och Nikki Lauda, två andra Formel 1-förare från 1970-talet) med sin budget på en halv miljard kronor och då insåg jag att det ur skandinaviskt perspektiv var omöjligt att göra en sådan film.
I stället blev det en dokumentärfilm med en budget på 7,5 miljoner kronor. Mycket slit med att få loss rättigheter till olika arkivfilmer från Formel 1-loppen. Sedan mötte han Nina Kennedy för en lunch.
– Jag hade tusen frågor till henne och hon sa: Jag har inga minnen från den tiden. I det ögonblicket kände jag precis hur jag skulle göra filmen, berätta för Nina om hur hennes pappa och mamma var, men med hennes medverkan också förankra den i nutiden.
Nina Kennedy var inte lika tvärsäker på sin egen medverkan.
– Nej, nej, nej, jag är ingen offentlig person, jag vill inte glänsa i pappas ljus.
Men nu är hon i alla fall med i filmen. Besöker bland annat Monzabanan där Ronnie kraschade, i en känslomässigt stark scen. Regissören Henrik Jansson-Schweizer har också fått rota fritt i alla gamla flyttlådor med privata Super 8-filmer som fanns hos henne och Ronnies bror. Det gör att filmen också blir en närgången bakom kulisserna-skildring av Formel 1-cirkusen. Av hur alla umgicks med alla; förare, fruar och flickvänner.
I samband med galapremiären under måndagskvällen var hennes gamla styvpappa John Watson, nu 71 år, på plats liksom Emerson Fittipaldi, 70. Brasilianaren började i Formel 1-cirkusen ungefär samtidigt som Ronnie Peterson och var under hela 1970-talet var en av hans främsta konkurrenter, utan också en av hans allra bästa vänner.
– Alla gillade Ronnie, för hans humor och alltid goda humör. Jag skulle nog säger att han var min allra bästa vän bland Formel 1-förarna. Han och Barbro brukade ibland bo hos min fru och mig i Schweiz och när vi besökte London bodde vi hos dem, säger han.
– Efter dödskraschen tog vi hand om Barbro hemma hos oss den första veckan.
För honom är det inte så upprörande att se dödskraschen i filmen på nytt.
– Vi var alla medvetna om riskerna. Kanske var det därför vi alla blev så bra kompisar också, det svetsade samman oss. Det verkar inte alls vara på samma sätt nu för tiden. Och så har avståndet mellan förarna och publiken, via media, blivit för stort.
Emerson Fittipaldi, numera bosatt i Miami i USA, hoppas att filmen även ska visas utanför Sverige.
– Den visar ju upp en av svensk sports allra största genom tiderna. Ronnie var vad engelsmännen brukade kalla ”världsmästarmaterial”. Men Formel 1 är en komplex och dyr sport. De bästa förarna får inte alltid de bästa bilarna. Det är inte som med fotboll, att man bara tar en boll och går ut och sparkar på den.
Även om filmen kan få en stor publik runt hela världen, betyder den förstås extra mycket för Nina Kennedy.
– Det är väldigt mäktigt. En emotionell berg-och-dalbana. Jag är otroligt lycklig över att filmen har gjorts. Jag har fått lära känna mina föräldrar på nytt. Jag drömmer om dem på natten. Det väcker massor av känslor hos mig, sorg och saknad också.
”Superswede – En film om Ronnie Peterson” har premiär på onsdagen.