Wennerholm: Ett hån mot den svenska sommaren

Mats Wennerholm

GLASGOW. Internationella friidrottsförbundet (WA) har beslutat att arrangera VM varje år i framtiden och som en naturlig avslutning på säsongen i mitten av september.

Det är ett hån mot den svenska sommaren.

Det gör att länder som Sverige och Finland kan glömma framtida VM-fester.

Kallurs 16 år gamla världsrekord slaget – se det här

Finland arrangerade historiens första VM i Helsingfors 1983 och en andra gång 2005.

De är så här långt ensamma om att ha haft VM två gånger.

Och ingen som var på plats i Göteborg 1995 har glömt det strålande vädret och de fullsatta läktarna på Ullevi där i början av augusti.

Det har inte varit aktuellt för Sverige att söka friidrotts-VM sedan dess, inte minst för att slutnotan visade en svidande förlust.

Och nu är det för sent.

Med ett VM långt in i september kan de nordiska länderna glömma framtida mästerskap.

Jag kan inte se någon av det internationella förbundets pampar lyfta armen och rösta för ett mästerskap som riskerar att avgöras i åska och drivis.

Jag vet inte hur många Finnkamper jag huttrat mig igenom där i början av september.

helskärm

Ändras från 2025

Även om sommarvärmen kan dröja sig kvar, så pekar prognosen mot gråväder och kyla ungefär som det är här i skotska Glasgow just nu.

Men här handlar det om inne-VM som inte påverkas av vädret.

Nu kommer den internationella friidrottens kalender att ändras från 2025 och framåt.

Då är det redan spikat att friidrotts-VM avgörs i Tokyo 13-21 september, då det fortfarande är värmt i den japanska huvudstaden, men inte lika kvävande hett som under sommarmånaderna.

Och på onsdagen blev det klart att Peking får arrangera VM 2027.

Jag tror vi får räkna med att vädret kommer att ha en avgörande betydelse vid valet av framtida VM-städer, nu då mästerskapet ska avgöras en bit in på hösten.

Nu har jag inget emot den ordningen.

Det är ett smart drag att lägga in VM som en naturlig säsongsavslutning varje år.

Men det diskvalificerar länder i kyligare klimat från att arrangera framtida mästerskap.

Vad avgörs då VM 2026 kanske ni undrar?

Det är inte beslutat än, men det kommer att bli ett helt nytt koncept med betydligt färre deltagare och  avgöras på betydligt färre dagar.

Det enda som är klart är att prispengarna kommer att vara högre än någonsin och att ”mästerskapet” mer kommer att likna en gala än det VM vi vant oss vid.

Det ska klaras av på två till tre dagar i en tävling där bara de absolut bästa får plats.

En värdig avslutning

Här i Glasgow står vi inför något liknande, då inne-VM avgörs i blixtrande tempo och på bara tre dagar.

Det är extremt smala startfält i teknikgrenarna och final direkt, där Fanny Roos och Axelina Johansson är först ut i damernas kula redan fredag lunch.

Men jag är mest spänd på vad Bianca Salming kan ställa till med i femkampen som startar hela mästerskapen.

I ett ganska tunt finalfält har hon plötsligt chansen att slåss om en medalj om hon hon inte gör några missar och formen håller i sig. Hon har ju redan satt personliga rekord i båda sina tidigare mångkamper i vinter.

Thobias Montler har blivit av med sina akuta ryggproblem, men det är en mördande konkurrens i herrarnas längd och jag har svårt att se att han ska försvara sitt VM-silver från Belgrad 2022 efter en svajig innesäsong.

Men man ska aldrig säga aldrig och Montler har en förmåga att vara bäst när det gäller.

Annars finns det bara ett stort svenskt guldhopp och det är Mondo Duplantis i söndagskvällens stavfinal.

Det känns som en värdig avslutning på mästerskapet.