Ingos farväl till vännen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-12
Floyd död: ”Det var tråkigt att höra”
NEW YORK/GÖTEBORG
En champ har lämnat ringen.
Floyd Patterson avled i går i sitt hem utanför New York efter lång tids sjukdom.
– Det var tråkigt att höra, säger gamle rivalen och vännen Ingemar Johansson.
Floyd Patterson blev 71 år gammal.
Han led sedan åtta år tillbaka av alzheimer och hade de sista åren också kämpat mot prostata-cancer, uppger brorsonen Sherman Patterson för AP.
På torsdagen tog krafterna alltså slut och den gamle boxningsmästaren somnade in på den gård han och hustrun Janet delade i New Paltz utanför New York.
Ingemar Johansson, Floyd Pattersons mest klassiska boxningsrival och sedermera också en av hans närmaste vänner, fick dödsbudet av systern Eva Pielage i går kväll.
Furiös knock
Hon berättar att ”Ingo”, som själv lider av alzheimer och bor på Bedahemmet söder om Göteborg, var mycket trött men absolut förstod innerbörden i beskedet.
– Det var tråkigt att höra, sa han.
Det var Ingemar som, i en mytomspunnen match på Polo Grounds i New York 1959, tog ifrån Floyd Patterson den världsmästartitel han som 21-åring hade erövrat tre år tidigare.
Året därpå tog amerikanen revansch med en furiös knock på samma arena.
Scenariot är typiskt för hela Floyd Pattersons karriär. Han fick våldsamt mycket stryk och tvingades genomlida en hel serie förnedrande förluster, men han kom alltid igen.
Sista mot Ali
Floyd Patterson gick sin sista match 1972, mot självaste Muhammed Ali.
Han fortsatte dock aktivt inom boxningen under flera decennier och var vid två tillfällen delstaten New Yorks sportkommissionär.
1995 utsågs han också av guvernören George Pataki att leda en kommitté för boxningskulturens återuppbyggnad i New York.
Det uppdraget tvingades han dock lämna tre år senare, av hälsoskäl.
– Jag är väldigt trött och när jag är trött har jag svårt att tänka, berättade den stukade mästaren vid en presskonferens.
Sedan drog sig Floyd Patterson undan offentligheten.
Och igår ljöd gong-gongen alltså för sista gången.
Per Bjurman, Kerstin Danielsson