49:e lektionen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-05
Turneringsspel med ett pris på mitt huvud
Sedan jag skrev förra veckans lektion har det varit hektiskt.
Det inleddes med Pokermiljonen Online, den proffsstinnaste nätturneringen någonsin i Norden: startfältet bör ha fått de inkvalade spelarna att kippa efter andan.
Att tävlingen råkade hållas på min födelsedag hade jag inget för, utan det tog tidigt slut för mig när Tomas Brolin ställde in keramiken och jag förstås blixtsynade med K-K. Han visade upp A-K, men mitt överläge på bättre än 2 mot 1 gick upp i rök när det föll ett ess på floppen och som salt i såren ännu ett på rivern.
Däremot gick det bättre i PAF Poker Challenge på Åland i helgen, som drog 57 spelare inklusive ett antal svenska, finska och tyska(!) proffs. Trots att jag var en av de fem som spelade med en bounty på sig – den som slog ut mig skulle få nästan 3 000 kronor ur prispotten – lyckades jag ta mig till finalbordet och hamna in the money.
Hur är det då att spela med en bounty på sig? Både negativt och positivt: man riskerar oftare att misslyckas med sina bluffar, eftersom de andra är villigare att syna ned en för att få ut prisjägarpengarna. Å andra sidan får man ibland mera betalt då ens händer står sig i visningen!
Det är en klen tröst att ålänningen som vann, Kristian Jansson, var den som till slut plockade ut mig – efter att redan den första dagen ha kvitterat ut bountyn även på Ken Lennaárd. Grattis till nästan en kvarts miljon samt de två skalperna, Kristian...
Och arrangören PAF ska ha en komplimang för en mycket välskött liveturnering, där det dessutom rådde en ovanligt trevlig stämning runt borden. Jag är övertygad om att vi får se 100+ startande nästa år! Ett hedersomnämnande också till Ulrica Skönnemark, förra årets tvåa, som tävlade iförd sin nya tuffa table image med påmålade morrhår(!) och snabbt fick smeknamnet ”Catwoman”. Den looken lär vi säkert få se igen.
Och kontentan av dagens lektion? I ett ord: Tålamod. Trots att jag spelade shortstackad genom hela PAF-turneringen, efter att ha tvingats överge ett rejält blufförsök redan i starten, kunde jag efter tolv timmars spel nå finalbordet med hjälp av disciplin, tålamod och envishet. Begå aldrig samma misstag som så många andra spelare, att helt enkelt ge upp i desperation: så länge du har marker kvar framför dig är du med i fighten, glöm inte det.