Där det finns penger finns det fuskare

Dan Glimnes pokerskola - lektion 52

En gång, på 1930-talet under en rätte­gång mot den ökände bankrånaren Willie Sutton, ställde domaren ­frågan ”Varför ger ni er på just banker?”

Suttons svar har blivit klassiskt:

”Because that’s where the money is.”

Enbart onlinepoker omsatte en halv BILJON kronor förra året. Det vore egendomligt om inte ohederliga människor drogs till spelet, och av samma skäl som ovan: för att det är här mycket av dagens pengar finns.

Det väckte sensation 2003 när den ryska elitgymnasten och OS-guldmedaljösen Vera Sjimanskaja sattes fast av den spanska polisen. Hon och hennes partner hade svindlat till sig flera hundratusentals kronor i livepokerspel på ett antal av landets kasinon, genom att märka korten under pågående parti.

En annan uppmärksammad händelse inträffade i förra årets WSOP, när två spelare avslöjades med falska turneringsmarker framför sig på bordet. Var det ­bara toppen på ett isberg?

Ett omdiskuterat ”problem” i livepoker är spelare som står i ekonomisk relation till varandra. Många av de spelare som når final­bordet i en stor turnering ”äger” bara en del av sig själva. Säg att spelarna A och B har betalat 30 respektive 20 procent av spelare C:s inköp, i förhoppning om motsvarande andel av dennes vinstpengar. Visst, folk investerar i andras företag ute i samhället, men här kan ju A och B hamna vid samma finalbord som C. Ligger det då i deras intresse att eliminera C - eller siktar de på att få bort den utomstående spelaren D i stället?

Du kan ju fundera på saken.

Och om jag själv någonsin fuskat i poker? Nej, jag månar om mitt rykte som hederlig spelare. Det närmaste jag kommit var under en sit-and-go-turnering inne på kasinot Aladdin i Las Vegas förra året, när jag och en ung engelsman med uppenbar pokervana hunnit slå oss ned först vid bordet. En minut senare anlände resten av deltagarna: ett kompisgäng bestående av åtta öldrickande och stimmiga amerikaner, på semester i hasardens huvudstad.

Jag och engelsmannen utbytte en lång, ordlös blick över bordet och undvek därefter varandra medan vi metodiskt plockade ut amerikanerna en efter en, som plastankor på skjutbanan på Gröna Lund, för att sedan göra upp om prispengarna på tu man hand.

Fusk? Knappast – men det finns anledning att återkomma till ämnet här i pokerskolan.

Analysen

Dan Glimne