Skellefteå kunde inte fått en sämre start
Publicerad 2016-04-16
SKELLEFTEÅ. Förlust på hemmaplan och landslagsmålvakten Markus Svensson ut skadad.
Vi kan vara överens om att finalspelet inte kunde ha börjat sämre för Skellefteå.
Frölunda har direkt kopplat ett järngrepp om den här SM-finalen.
Frölundas power play under säsongen mot Skellefteå har legat på höga 33 procent. I dag var det hundraprocentigt. Både kvitteringen till 2–2 och det så viktiga 3–2-målet kom i numerärt överläge.
Göteborgarnas fick två power play i matchen, och det räckte.
Hemmapubliken hade knappt hämtat sig efter dramatiken mot Växjö i onsdags. Tre dagar senare kom nästa smällkaramell. SM-final mellan Sveriges två bästa lag. North Power på Västra Stå hade i alla fall hunnit ladda om.
De levererade ett lite taffligt, men också roligt, tifo där en en svartgul Super Mario symboliskt knuffade omkull en Frölundadrake.
Matchen svängde fram och tillbaka
De båda finallagen har i grunden samma spelidé och den stora frågan var hur matchbilden skulle se ut.
Svaret är att det svängde en hel del. Frölunda öppnade klart bäst, Skellefteå tog över och sedan kom Frölunda tillbaka och avgjorde.
Bara under de tre inledande minuterna skapade gästerna tre heta lägen genom att stressa sönder Skellefteås puckförande back. Tredje gången det hände skickade Tom Nilsson in 1–0.
Det tog nästan nio minuter innan Skellefteå med kontroll kunde spela sig ur egen zon. Och efter det svängde matchen över till hemmalagets fördel. Skellefteå visade plötsligt upp ett attackpsyke som jag inte riktigt sett tidigare under slutspelet.
Niclas Burström hade en puck över mållinjen, som dömdes bort.
Kvitteringen kom i stället tre minuter senare. Anton Lindholm klev upp på Ryan Lasch som lite fegt kastade in pucken i mitten. Andrew Calof tackade, tog emot och pricksköt 1–1
Ett dråpslag för Skellefteå
Fem minuter in i mittperioden kom nästa videobedömning, men framför allt tvingades Markus Svensson kliva av isen efter en tilltrasslad situation i hans målområde.
Markus Svensson var den tredje givne förstemålvakten i det här slutspelet som gått ut med skada.
Alla tre efter situationer där de blivit nedtryckta i eget målområde.
Klart att det inte är bra. Inte någonstans.
Skador tillhör sporten men att tre målvakter går sönder är knappast någon slump.
Vi går mot ett spel där drivet in mot mål blir allt viktigare, något som också ökar riskerna för målvakterna. Här kan man tycka att bedömningen skulle ha varit hårdare redan från början.
För är det något som avskräcker i ett slutspel är det onödiga utvisningar.
En annan faktor som påverkar är belastningen på målvakterna i slutspelet. Om det i grundserien mer och mer gått mot att alternera mellan två målvakter, betyder slutspelet match varannan dag för lagens förstemålvakter.
Klart att det sliter och risken för skador ökar rejält.
Nu gjorde slutspelsdebutanten Erik Hanses ett bra inhopp, även om Frölundas 3–2-mål gled in för enkelt. Om han kan leverera topp-prestationer och vinna matcher rakt igenom en finalserie är jag inte alls lika säker på. Nu var dock de första rapporterna om Svensson försiktigt positiva.
En hel del talar för 2–0 i matcher
Bortsett från några korta sekvenser tror jag inte Roger Rönnberg är speciellt nöjd med de två första perioderna. Frölunda slarvade lite för mycket i mittzonen, något som gjorde att det hade svårt att få ner pucken djupt bakom felvända Skellefteåbackar. Vilket i sin tur ledde till att de inte fick möjlighet att vinna pucken djupt.
Dessutom vann Skellefteå alldeles för många situationer framför Johan Gustafsson.
Just vid en sådan situation skickade Erik Forssell in 2–1-målet.
Däremot växte Frölunda i den tredje perioden, de kändes piggare och fräschare och var framför allt effektiva i power play.
Ny match redan i morgon. Nu i Göteborg. I ett fullsatt, kokande Scandinavium. En hel del talar för Frölunda där och då har vi plötsligt 2–0 i matcher.
Som sagt: Skellefteå kunde inte ha fått en sämre start.