Erik Niva: En kväll att ha som språngbräda när vi nu ska flyga ut i framtiden
Vi jublar och vi gratulerar och vi väljer synsätt.
En kväll att gräma sig på, att fundera över allt som gått fel och vad som kunde ha blivit?
Nä.
En kväll att ha som språngbräda när vi nu ska flyga ut i framtiden med tillförsikt.
Eftersom vi är glada laxar på gott humör så börjar vi såklart med det positiva.
En tvåmålsseger mot ett motiverat Frankrike är verkligen inget att förringa. Det här var dessutom en välförtjänt seger, efter en rätt igenom väl genomförd match.
Ikväll gjorde Sverige motståndarna dåliga och det var underbart att se.
Vi var både kompakta, aggressiva och noggranna i försvarsspelet. Vi stängde ner deras spelytor, kvävde deras matchtempo och frågade dem vad de skulle göra åt saken.
Bra offensivt också
Det är den sortens fotbollsfrågor som saknar givna svar, och ikväll tillät vi inte Frankrike att hitta fram till några.
Starkt. Väldigt starkt.
Och räcker inte det, vill vi ha mer att glädja oss åt? Ja, då räcker det ju att vrida blickarna mot den andra änden av planen.
Sverige var bra offensivt också.
Inte på så sätt att vi anföll oss igenom matchen – i första halvlek var bristen på djupledsspel för stor – utan för att vi anföll på rätt sätt.
När vi väl gick framåt så slog vi inte bort lägena, utan klarade av att göra något av dem.
Nuförtiden finns det så fina fötter och så mycket kreativitet i det svenska fotbollslandslaget att vi klarar av att öppna upp motståndarna, att såra dem i öppet spel
Under hela Erik Hamréns tid som förbundskapten har vi ju längtat efter den rätta balansen – syntesen mellan vårt fungerande försvarsspelet och våra nya offensiva ambitioner – och närmare än såhär har vi hittills inte kommit.
Det var väldigt roligt att se, väldigt hoppingivande för framtiden.
Men okej. Med allt det här sagt så var det här givetvis också en dubbelbottnad seger, i och med att den så tydligt visar på vad vi har gått miste om.
Nya tider, nya strider
Det här var ett Sverige i rätt mental balans, ett Sverige som var både avspänt och modigt. Det här var ett landslag uppställt i rätt formation, med korrekt balans i laget.
Vi slog Frankrike med 2-0.
Vad hade kunnat hända ifall vi hade givit oss själva chansen? Vad hade vi kunnat uträtta?
Istället gick vi bort oss både psykologiskt och taktiskt i de två första matcherna, och ingenting som hände ikväll kan ändra på det.
Det är som det är, och vi har redan gått igenom allt det där.
Ikväll har landslaget givit sig själva rätten att njuta av sin prestation och att titta framåt med ljusa ögon.
Efter slutsignalen stod de där allesammans, applåderade de svenska fansen och fick orkanartade ovationer tillbaka.
Det var en väldigt fin bild att sluta med.
Supportrarna lämnar Kiev efter att ha ägt stan fullständigt i mer än en vecka. Spelarna åker hem efter att i alla fall ha gjort ett avtryck, efter att ha visat vad de kan.
Nya tider, nya strider.
Mot Rio.