Slutspelskrampen

Abrahamsson: Bästa hockeyn – men den riktiga glöden saknas

helskärm

SKELLEFTEÅ. Bästa ishockeyn spelas i slutspelet.

Men de hetaste känslorna finns i kvalserien.

Jag saknar den riktiga glöden i kvarts- finalerna och det gör tydligen också publiken.

De senaste fyra dagarna har jag åkt Sverige runt för att se lika många kvartsfinaler. Normalt brukar det glöda rejält om åtminstone en av match- serierna, men det känns lite halvsvalt i alla fyra. Det puttrar på, insatserna är gedigna men ingen har utvecklats till något riktigt hett möte.

Inte i närheten av det Timrå och Modo utkämpade i ”Slaget om Västernorrland”, som när Brynäs och Färjestad möttes 2011 eller HV 71–Färjestad året efter.

Jag har saknat den riktigt hettan mellan lagen och framför allt de häftiga duellerna spelare mot spelare. Jag menar inte att folk måste slå varandra på käften, men nerven och känslan att det åtminstone kan smälla.

En nog så viktig ingrediens för att hålla grytan kokande i en serie på bäst av sju matcher. Förutom några uppmärksammade huvudskador (sånt som alla verkligen bara vill ha bort) har det varit förvånansvärt disciplinerat.

Stolarna ekar tomma

Möjligt att det kommer. Lagen som ligger under måste försöka göra någonting för att förändra matchbilden och vända tillbaka initiativet.

Både Brynäs och Luleå behöver vinna i kväll om inte de här kvartsfinalerna bara ska bli en parantes och en transportsträcka fram till semifinalerna. Dessutom väntar i så fall en dryg veckas uppehåll innan semifinalerna drar i gång.

Publiken verkar känna som jag.

Runt 2 000 tomma stolar i Gävle och Linköping, likadant har det sett ut i Göteborg och Karlstad. I tisdags i Luleå var det bara 4 760 åskådare, I Skellefteå något bättre, 500 tomma platser i slut- spelets näst minsta arena.

De inledande kvartsfinalerna är av tradition svårsålda. En vanlig lördagsomgång i grundserien lockar alltid fler åskådare.

Publiksnittet så här långt efter de tio första matcherna är 6 593. Att jämföra med publiksnittet i grundserien som låg på 5 983. En höjning med endast 600 åskådare trots att publiksvaga lag som AIK och Örebro inte är med. Då har dessutom laget med klart största arenan, Frölunda, redan spelat två hemmamatcher.

Publiksnittet i kvalserien efter två omgångar är 5 814.

Kan vara avgjort till helgen

Normalt ska publiksiffrorna stiga rejält till helgen, bättre speldagar och närmare ett avgörande.

Men då kan det redan vara mer eller mindre avgjort i tre av de fyra kvarts- finalerna. Skellefteå har 3–0 mot HV 71 och i kväll kan Växjö och Färjestad ordna samma fina utgångsläge.

Ett 0–3-underläge har inget lag någonsin vänt i ett slutspel. Det har över huvud taget varit väldigt få dramatiska vändningar i SM-slutspelets historia. Att hämta in 0–2 i matcher är snudd på unikt. Bara två gånger har det hänt, sedan bäst av sju matcher infördes, och jag har följt båda två. Först SM-finalen mellan HV 71 och Linköping 2008, sedan semifinalen mellan Skellefteå och Luleå tre år senare.

Jag tycker det är anmärkningsvärt låga siffror. Ett tecken på att SHL-tränare är dåliga på att förändra förutsättningarna i matchserier som börjar snett?

Ja, det är min känsla.

I kväll är det upp till Brynäs Tommy Jonsson och Luleås Jonas Rönnqvist att förändra den känslan. Nu är det inte mycket kvar att vinka på. Vilka radikala förändringar gör de för att förändra matchbilden i respektive serie?

I kväll är jag i Gävle och ska noggrant följa vilken plan Jonsson har tänkt ut för att Brynäs ska vända tillbaka initiativet mot Färjestad.