Niva: Inom sig bär han hela ståplatskraften
ISTANBUL. Den här gången kunde inte Borussia Dortmund hämta styrka ur sången från Südtribune i sin desperata jakt på ett segermål.
Den här gången trodde vi att de var utlämnade till sig själva.
Men då hade vi glömt bort att Kevin Grosskreutz bär hela den där ståplatskraften inom sig.
Och av alla människor i hela den gulfärgade fotbollsvärlden så är det alltså Kevin Grosskreutz som gör det livgivande målet.
Eller nej, han gör inte målet.
Han snubblar in målet, han pressar in målet, han trycker in målet med all den där okuvliga Südtribune-styrkan han liksom bär inom sig.
Ni kan ju hans historia vid det här laget.
Ni vet att det knappast finns någon enda elitspelare ur hans generation som symboliserar sin klubb på samma underbara banérbärarsätt som Kevin Grosskreutz.
Han är klubben, klubben är hans.
När Borussia Dortmund gör klart med dyra nyförvärv så lär Kevin Grosskreutz dem läktarsångerna. När laget är på väg att fastna i skadeträsket så springer han loss det med några dussin överlappningslöpningar.
Dröjde sig kvar längst
För ett par veckor sedan tvingades Jürgen Klopps vidunderliga Borussia Dortmund ner till en sorts bottenpunkt de aldrig tidigare hade besökt.
De föll i toppmötet mot Bayern München, noterade för första gången någonsin en tredje förlust i rad och fick lov att konstatera att slaget om Bundesliga-titeln i praktiken redan var över.
Ändå stod tiotusentals supportrar kvar och hyllade laget långt efter slutsignalen.
Kevin Grosskreutz var den spelare som dröjde sig kvar allra längst, som tittade upp mot sina kompisar på Südtribune med en nästan ursäktande skamsenhet.
Till sist hävde han sig ändå upp ur den mest akuta besvikelsen. Han bultade sig mot klubbmärket vid hjärtat, knöt en kamplysten näve och gick vidare.
Det senaste halvåret har mest handlat om motigt djävulskap för Borussia Dortmund.
Kanske tyckte fotbollsgudarna att det gick lite för lekfullt lätt fram till och med den där Champions League-semin mot Real Madrid. Kanske är det bara så allt i slutändan alltid fungerar för den osnutna uppstickaren som försöker välta gamla makthierarkier över ända.
Det räckte liksom inte med förlorade finaler och bortflyende nyckelspelare. Nä, sedan skulle minsann minst hälften av de kvarvarande drabbas av mer eller mindre allvarliga skador.
När Borussia Dortmund nu samlade styrkorna för att åka Marseille för att spela måstematch lyckades de bara skrapa samman ett hopkok av halta, lytta, utmattade och überunga.
Där fanns till exempel 18-årige mittbacken Marian Sarr som aldrig – aldrig! – hade spelat för a-laget tidigare. Där fanns 21-årige vänsterbacken Erik Durm som gjorde sin första start i slutet av september.
Men där fanns även Kevin Grosskreutz.
Gör ju alltid det
När hoppet såg ut att ha runnit undan och när både Lewandowski och Reus slagit bort chanser som egentligen inte borde ha gått att missa så fortsatte han ändå att springa.
Han gör ju alltid det.
Han fortsätter springa eftersom han är Kevin Grosskreutz och han spelar för Borussia Dortmund och då är det bara inte ett alternativ att bli vare sig trött eller uppgiven.
87:e minuten. Egentligen mer ett motlägg än en målchans, men det fick liksom lov att gå ändå. 2-1 till Borussia Dortmund. Ett nytt kapitel i den där sagan som tycks oändlig.
Det här laget har uträttat små fotbollsmirakel så många gånger att det på ett sätt nästan blir tjatigt att hylla dem, deras mentalitet och deras syn på idrotten.
På ett sätt, alltså.
På ett annat och mycket viktigare sätt tröttnar jag aldrig på att se dem spela, på att se dem vinna och på att sedan skriva vaxiga hyllningstexter till dem.
Den här gången hängde de verkligen mot repen och såg bokstavligt talat utslagna ut när räkningen var hade nått nio – men än har inte Borussia Dortmund sluggat klart eller sprungit färdigt.
Kevin Grosskreutz spelar ju för dem.