Gripande inlägget som nått 600 000

Erik Karlsson

helskärm

Skolmorden i Trollhättan blev droppen.

Handsbollsprofilen Ljubomir Vranjes, 42, satte sig ner och författade ett långt Facebookinlägg – som nu delats över 3500 gånger och nått ut till över 600 000 människor på Facebook.

– Grunden om hur man som medmänniska ska vara fattas hos väldigt många, säger han.

När Sportbladet når ex-landslagshjälten och handbollstränaren Ljubomir Vranjes har han precis satt sig på bussen mot Warszawa med sitt Flensburg efter att ha bortabesegrat Wisla Plock med 34-30 i Champions League.

Då har det gått ett drygt dygn sedan laget satte sig för att göra den omvända resan till matchen. Ljubomir Vranjes kände att filmer och böcker fick vänta den här gången, han var tvungen att få ur sig en rad tankar om läget i Sverige, Tyskland och omvärlden. Det blev ett långt Facebookinlägg tänkt för de närmaste vännerna.

Men det i stället har det fått spridning långt utanför vänkretsen. Över 3500 personer har delat inlägget som nått ut till cirka 600 000 användare.

– Egentligen var det väl det som hände i Trollhättan som blev droppen för mig. Sen tycker jag det har hänt ganska mycket de senaste två åren i Sverige, men det bara rullar på och man jobbar som alla andra. Men efter Trollhättan tänkte jag att jag måste skriva ner mina tankar.

I inlägget beskriver han ett Sverige som han inte länge är lika stolt över, där tryggheten försvunnit för människor som verkligen behöver den.

”Skäms för vad jag ser”

”Sverige är mitt hemland, jag är född och uppväxt i Göteborg. Jag har haft turen att få representera mitt land, jag har haft turen att få ta på mig landslagströjan och att få sjunga Du gamla, du fria, högt och tydligt. Jag har givit min kropp, min själ och mitt hjärta för mitt hemland. Sedan 1999 bor jag utanför Sveriges gränser, sedan dess är jag frivillig ambassadör för Sverige. Talar om för alla vilket vackert land vi har, hur vi firar våra högtider, hur generösa och gästvänliga vi är, framförallt när snapsen intagits. Ni måste besöka detta land. För att jag känner ett ansvar, velat vara en förebild för mina barn och för andra medmänniskor och för att jag var stolt av att få vara svensk. Idag är jag inte stolt, idag är jag ledsen, besviken och arg. Naturligtvis finns det i Sverige idag godhjärtade människor som inte bara ser till sitt eget bästa utan även vill hjälpa en medmänniska. Vi måste stå samman. 
Men idag skäms jag för vad jag ser och upplever ifrån många håll i Sverige. Det gör jäkligt ont.”

För Sportbladet försöker han sammanfatta huvudpunkterna i inlägget.

”Tänkte inte alls att det skulle spridas”

– Det handlar inte bara om att ta emot flyktingar utan om grundtanken hos människorna. Det som jag har känt är att grundtanken, medmänniskan har förvunnit för mig. Det gäller även folk jag känner. Att man har förståelse för människor.

– I Trollhättan till exempel, det är barn vi pratar om. Även Anton var i princip ett barn och de som oskyldigt drabbades… jag menar va fan! Grunden till hur man ska vara som medmänniska fattas hos väldigt många.

Hade du kunnat föreställa dig en sådan här reaktion på ditt inlägg?

– Nej, jag tänkte inte alls på att det skulle spridas. Jag skrev till mina vänner. Men det blir så klart annorlunda då jag är en offentlig person, många säger att de är glada att jag tog det steget. Att nå ut till 600 000... det är rätt många.

”Förstår folk verkligen?”

Som ledare i ett kringresande handbollslag tror han att han uppfattar verkligheten på ett annat sätt än många människor. Men han ser också en verklighet som skrämmer honom. När Flensburg är på väg att lämna Polen står det klart att främlingsfientliga PiS blivit klart största parti i landet vid söndagens val, i morgon ska de vidare mot Köln för bortamatch.

– Där är det också uppror, högerextremister överallt, säger Vranjes som menar att folk är för rädda.

– Bara i laget har jag sju, åtta nationaliteter och då blir det kanske lättare för mig förstå dem och vara mindre rädd för det som är främmande. Vi måste öppna oss.

Tror du den här utvecklingen kan vändas?

– Jag tror det är väldigt svårt. Det sprider sig överallt, det är det jag vill säga med min text, vart är vi på väg? Förstår folk verkligen vad som händer och sker?

Läs hela Ljubomir Vranjes inlägg här nedan!