Johan Flinck: Klingvall borde ringa Hamrén & Lagerbäck

Johan Flinck

”Spela sämre så slutar vi bevaka er...”

BELGRAD. Förlust men hoppet för – och om – det här landslaget återvände i går.

Men Torbjörn Klingvall har en del att jobba på.

Inte bara på sin relation till media – och spelarna numera.

Inför matchen jämförde jag en svensk seger över Norge i går med att besegra Dream Team i OS-basket, slå Florence Griffith-Joyners 100-metersrekord eller spurta ner Petter Northug i en masstart (oj, vad norrmännen gillade det där sista, plötsligt fick jag göra två intervjuer med norsk radio i går).

I halvtid satt jag och skrev om den norske tv-kommentatorn Björge Lilleliens klassiska referat när Norge slog England i fotboll: ”Maggie Thatcher, can you hear me”, om ni minns. Men nu ropade jag på Jens Stoltenberg i stället.

Då hade Sverige fått en drömstart: Grubbström skåpade ut Lunde-Haraldsen i målvaktsmatchen bakom ett tajt svenskt försvar, Gulldén var magnifik, Sulland plockades bort, Löke fick inte härja hur som helst, vi fick några mäktiga ”älgningar” av Torstenson, ett och annat kantskott satt, Jacobsen var ett hot på högernio och framför allt fick man stopp på de norska kontringarna.

Men samtidigt satt vi alla och väntade på att den där röda segermaskinen skulle rulla igång och det gjorde den i andra halvlek. När Norge gjorde 23-20 lutade sig den norske kollegan mot mig och sa: ”Game over”. Och han fick förstås rätt.

Nej, Norge gjorde inte sin bästa match men det här var likt förbannat Norge – mästarnas mästare.

Och Sverige gjorde sin bästa halvlek i en tävlingsmatch på... jag vet inte hur länge.

Det inger hopp både för – och om – det här nybygget. För det är som sagt tid det här laget behöver och det har de inte fått inför EM.

Målvkaterna måste bli bättre

EM är inte över än (Sverige har i morgon chansen att nå en match om femte/sjätteplatsen) men vi kan redan nu konstatera att Torstenson & Co gör ett godkänt EM.

Två förluster, mot Frankrike och Norge som var två av huvudfavoriterna till EM-guldet, på fem matcher och utvecklingen av både försvars- och anfallsspel går definitivt framåt.

Men Klingvall har en del att jobba på om Sverige ska vara med och slåss om en semifinalplats på allvar när vi kommer till Serbien igen om ett år för VM:

Målvaktsspelet – förstås. Fast där måste jobbet göras ute i klubbarna och av målvakterna själva. Gentzel hinner inte göra dem till världsmålvakter hur många dagar han än får till förfogande.

Hitta en vänsterhänt högernia. Anna-Maria Johansson är välkommen tillbaka efter graviditeten. ”Vi får väl ’sätta i gång’ henne nu”, som Gulldén sa. Nathalie Hagman har kanske inte storleken men känns ändå som ett alternativ och minns hur Vranjes upphävde naturlagarna en gång i tiden. Linn Larsson räknas av allt att döma bort – tyvärr.

Få kantspelarna att tro på sig själva. Det finns det gott om tid till. * Få Ulrika Ågren att fungera bättre bakåt – då blir hon en tvåvägsspelare i världsklass.

Sedan har Klingvall förstås en hel del att jobba på i sin relation till, och förståelse för, media efter sitt obegripliga utspel i går.

Det mesta har varit positivt

Han har alltså varit inom elitidrotten i snart 40 år och tycker att det vi rapporterat från detta EM är ”förfärligt”. Detta EM där det mesta som skrivits, vågar jag påstå trots att jag är part i målet, överlag varit positivt. Visst, flera spelare har fått en etta i betyg både en och två gånger och kantspelarna, och i viss mån målvakterna, har fått utstå en hel del kritik (okej, ”sågats” för att vara använda vårt vanliga vokabulär). Men, herregud, de bedöms som handbollsspelare, i sin yrkesroll, och ingenting annat.

Och om Klingvall tyckte att det här var ”förfärligt” kan han ju alltid ringa till Hamrén eller Lagerbäck och utbyta erfarenheter. Eller så tar jag med mig min vän och kollega Robert Laul på nästa mästerskap. Då kan det bli livat.

”Spela sämre så slutar vi bevaka er...”

Jag antydde i min krönika efter matchen mot Frankrike att hans djärva coachning kunde skapa otrygghet i truppen. Det gillade inte Klingvall och kom dagen efter och sa till mig att jag skulle ”vara försiktig med vad du skriver” då det jag skrev skapade otrygghet i gruppen.

Om det inte har jäst i truppen tidigare, och det tror jag inte det har gjort heller, så vet jag att det gjorde det i går kväll på spelarhotellet sedan Klingvall hängt ut sina spelare som ”det gråtande landslaget”.

Dessutom: Klingvall hävdar att han inte läser vad som skrivs medan Ulrika Ågren säger: ”Det är ofta han som tar upp det med oss”. Vem ska vi tro på?

Nej, om Klingvall tyckte att det här med media har varit jobbigt under EM så säger jag ungefär som Hans Chrunak sa en gång:

– Spela sämre då så slutar vi bevaka er.