En gammal men viktig sanning i poker

Förra helgen deltog jag, för dagen iförd det svenska ”pokerlandslagets” tröja, i en inledande tävling i Pokerfinnkampen: femtio svenskar mot femtio finländare.

Den spelades som en ren turnering, men för varje motspelare från det andra landet man slog ut fick man en vit markör värd 20 pluspoäng, och för varje landsman man råkade slå ut fick man en röd värd 10 minuspoäng. Av prispengarna gick sedan en del till bästa ”killer”, alltså den som eliminerade flest ur motståndarlaget.

Denna inledande tävling blev en förkrossande seger för vårt grannland, dessvärre. Men vi kommer igen under 2007! Och det hela var ett kul initiativ, och ett exempel på hur poker fortsätter att utvecklas.

I dag ska jag dock ta upp en gammal sanning, som alltför många nätspelare tenderar att glömma av. Denna sanning lyder som följer: Du måste ha en bättre hand för att syna någon annans höjning, än för att själv höja med den.

Om du har en medelmåttig hand, klarar den sig bättre om du höjer med den, än om du bara synar efter att någon annan har höjt.

Detta beror rent matematiskt på två faktorer:

(1) Du har en chans att stjäla potten, genom att de övriga efter dig lägger sig. Denna stöldmöjlighet existerar däremot inte om någon före dig redan har höjt och du synar.

(2) Det är troligare att din halvbra hand är bäst om ingen före dig har höjt eller ens gått med; men har någon annan redan höjt eller gått med, har det markerats en kvalitetshand vilket sänker det relativa värdet på dina egna kort. Detta är välbekant även i till exempel mörkpoker, där du från sen position kan öppna med J-J, men inte gå med på samma kort om någon annan redan öppnat före dig.

Ska du syna en annans höjning, måste du därför genast skärpa kvalitetskraven på dina egna kort.

Att i hold’em höja med A-5 eller K-Qf från sen position, om alla lagt sig fram till dig, går utmärkt. Men höjer någon annan före dig, hamnar samma hand genast i kategorin ”Tveksam”; och mot en höjning och en syn ska du oftast slänga den handen.

Många oerfarna spelare begår synden att inte kontinuerligt justera kraven på sin egen hand efter hur det har agerats innan de själva ska tala. Varje starthand i hold’em har bara ett relativt värde, tänk på det.

Dan Glimne är författare till Pokerhandboken och kommentator i Pokermiljonen på TV 4.

Analysen