Laddade med att se kraschen – i smyg

Kristoffer Bergström

”Var tvungen att titta”

WHISTLER. Kraschen skulle glömmas, så landslagsledningen stoppade Anja från att se några sekvenser från fallet.

Då smög hon själv iväg och såg olyckan på Youtube.

– Motivationen att få hoppa det sista hoppet igen gav mig styrkan, säger hon efter bronset.

Drömmen om revansch gav Anja Pärson ett OS-brons.

En hel nation blundade när hon tappade kontrollen och tumlade handlöst ner för störtloppets avslutande jättehopp. Själv sorterade hon bort smärtan och försökte bara hålla sig från att tuppa av.

– För mig är största rädslan att bli medvetslös, för då vet du inte vad som händer med kroppen när den åker ner över backen, säger Pärson.

”För hennes skull”

På väg från backområdet formulerades två åtgärder för att få Anja startklar till gårdagens superkombination:

Hårda förband om blödningarna – och ingen chans att se bakåt på olyckan.

– Det var för hennes skull. Jag har sett den, men det är inget man behöver ha med sig när man ska åka, säger förbundskaptenen Ulf Emilsson.

Vad gjorde ni på kvällen?

– Inte mer än att hon fick behandling av läkare, sen har hon sovit. Vi har inte pratat mer än att hon tittade på allting på video, fram till hoppet.

Inför videoanalysen klippte ledningen bort slutdelen av åket. Kvar var missen i den sista vänstersvängen, sedan bröts bandet där Anja föll.

Men isoleringsmetoden fungerade inte. För visst förstod Anja vad förbundskaptenen ville, men själv brann hon för att vända tragedin till lycka.

”Jag blev lite skraj”

Hur obehagliga minnena än var ville hon lära från dem. Besegra dem.

– Jag var tvungen att titta på det för att se vad jag gjorde för fel, säger hon.

För att få sin vilja igenom rådfrågade inte Anja någon. Hon bara tog sig till en dator och kollade.

– Man behöver inte nöta in kraschen, men jag såg den direkt när jag kom hem. Jag ville se den och veta vad som hände, säger hon.

I gårdagens störtlopp pressade Anja bort skräcken och raderade bilderna från huvudet. Det gick utmärkt – fram tills hon störtade mot platsen.

Då dök mardrömmen upp igen.

– Jag blev lite skraj när jag började bli trött i benen två käppar innan hoppet, då smällde det lite i huvudet att ”nu kan du kvadda igen”. Och sen kom jag in i de slagen som jag kom in i går (i onsdags) också. Sedan kom in i hoppet, då var det ingen fara.