Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Wengers chockterapi fungerade – vi fick ett helt nytt Arsenal

LONDON. Det var en perfekt bollmottagning, en kliniskt ren träff, ett praktskott stolpe-in i krysset, ett fenomenalt segermål av en stor liten lirare.

Efteråt stod Andrej Arsjavin, hjälten i actionfilmen, och kastade slängkyssar till Arsenals klack på Anfield:

From Russia with love. Del 2.

I våras stod han för en av Premier League-historiens mest uppmärksammade soloshower när Liverpool och Arsenal spelade 4–4. Arsjavin gjorde mål från alla håll och kanter. Han satte fyra. Men Arsenal fick nöja sig med en poäng.

I går gjorde han ”bara” ett, men Gunners vann med 2–1 och tog tre poäng mot ett Liverpool som trasslar in sig i en allt större härva av besvikelser, frågetecken och framtidsspekulationer.

Det lustiga var att Arsjavin, som är en skönt frispråkig figur (på både ont och gott ibland) i en Sky-intervju före matchen sa:

– Dom där fyra målen jag gjorde senast?...?det var en sån där sak som bara händer en gång i en fotbollsspelares liv. Jag kan garantera Liverpool att de inte behöver frukta mig mer. Jag kommer inte att göra fler mål mot dem. Jag har fyllt min kvot. Jag är ofarlig idag.

Wenger chockterapi fungerade

Varpå den lille ryssen alltså avgjorde det hela med ett fantastiskt mål och fick Arsenals manager Arsène Wenger att genomgå sin berömda Dr Jekyll & Mr Hyde-förvandling inför öppen ridå. Från rosenrasande monster i första halvlek till sprallig mysgubbe efter slutsignalen.

Hans fruktansvärda utbrott i omklädningsrummet efter 1–0-underläget i paus var, enligt flera av Arsenals spelare, bland det värsta de upplevt.

– Han sa att vi inte var värda att bära Arsenals tröja, avslöjade Cesc Fabregas.

Chockterapin fungerade uppenbarligen.

I andra halvlek fick vi se ett annat Arsenal. Ett koncentrerat, förvandlat, förolämpat och förbannat Arsenal.

Kvitteringen (självmål av Glen Johnson) var förstås turlig, men det fanns ingenting slumpartat över Arsenals spel i resten av matchen. Vi kan argumentera till vi får åderbråck om Howard Webbs sätt att döma (jag tycker han var dålig åt båda hållen), om uteblivna straffar, om filmningar, om tjuvnyp i närkamperna och diverse orättvisor. Vi kan i efterhand försöka städa i den djungel av frisparkar och stentuffa dueller som präglade det här lilla fotbollskriget, men vad vi till sist kommer att minnas är en ryss, tvärhand hög, och hans skitsnygga segermål.

Det här är kanske inte helt rumsrent och kräver kunskaper i engelska, men namnen Arsène och Arsjavin får mig att skratta högt varje gång jag kommer till en fotbollsarena som inte råkar heta Emirates.

Inte många i Liverpool skrattar i dag

I souvenirstånden säljs t-shirts med en bild på Wenger stående på alla fyra. Bakom står en frisör med en rakhyvel, och texten lyder: Arsène gets his ars shavin. Smaklöst men kul.

Nu är det väl inte många i Liverpool som skrattar åt det idag. Är det nån som är nere på knä med brallorna nere och blir klippt i mörka Småland är det Rafael Benitez.

Han har vunnit tre av de senaste 15 matcherna. Även hans trognaste supportrar – och gudarna ska veta att de haft tålamod – har börjat tvivla på honom.

I veckan som gick fick han skarp kritik av Jürgen Klinsmann (som nämnts som hans efterträdare) och Graeme Souness (som inte bör efterträda nån, nånsin) och jag måste säga att jag älskade Rafas ironiska svar:

– Ja, det är ju två väldigt framgångsrika managers. De har ju vunnit så mycket.

Inget fel på inställningen

Det var ett fasligt liv om Rafas beslut att inte starta med Aquilani på mitten, och laget skapade verkligen inte många farligheter framåt efter paus. Men egentligen tycker jag inte Liverpool spelade så hemskt illa som många av fansen hävdade i går kväll. Det var inget fel på inställningen. Och det fanns sekvenser där man såg att paret Gerrard och Torres, som inte startat ihop sen september, snart kommer att vända den här bedrövliga trenden.

Den goda nyheten för Pool är att lagen precis ovanför i tabellen slår varandra, så slaget om fjärdeplatsen kommer att pågå länge.

Den dåliga är att det börjar lukta panik på Anfields läktare och att förtroendet för Rafa Benitez aldrig varit lägre.

Följ ämnen i artikeln