Ingen ersättning för svenska friidrottsstjärnorna
Publicerad 2019-09-23
DOHA. I en tid då ersättningar för att vara med i våra olika landslag diskuteras, har friidrottarna samma villkor för alla.
Förbundets ersättning är densamma för både herrar och damer.
Inte en krona.
"De ska ha medalj hem från friidrotts-VM"Svenska friidrottsförbundet betalar inte någonting till sina aktiva när de åker på VM eller några andra mästerskap.
Det spelar ingen roll vilken stjärnstatus de har.
Inte ens ett VM-guld ger någon bonus.
De stora svenska guldhoppen som Armand ”Mondo” Duplantis och Daniel Ståhl går ändå inte lottlösa om de vinner sina grenar i Doha.
Internationella Friidrottsförbundets (IAAF:s) premie för ett VM-guld är 60 000 dollar och det är generösa ersättningar för även silver och brons.
”Glad att jag fick åka”
Men diskuskastaren Vanessa Kamga, som var sist in i den svenska VM-truppen, räknar inte med något guldregn.
– Nej, jag vet vad som gäller. Men eftersom jag har en halvtidstjänst på friidrottsgymnasiet i Uppsala, var det aldrig några problem att få ledigt från jobbet. Alla var bara glada att jag fick åka, säger Vanessa.
Nu finns det naturligtvis en skillnad mellan den infekterade debatt som råder i Damkronorna och en individuell sport som friidrott.
Men där har det aldrig delats ut några ersättningar. Varken som traktamente eller för förlorad arbetsförtjänst.
– Nej, vi har inga ersättningar eller bonusar, säger förbundskapten Karin Torneklint.
– Det stöd VM-friidrottarna får kommer från deras klubbar eller SOK.
Populäritet avgör
Men få sporter är så hårt trängda ekonomiskt som friidrotten. Internationellt kan bara de två, tre bästa i varje gren räkna med några miljoninkomster.
Och det beror även på hur het och populär grenen är.
Damernas diskus är långt ner på den skalan och är precis som herrarnas på väg att kastas ur från Diamond League.
Men få friidrottare på landslagets förläger i italienska Ostia utanför Rom strålar lika mycket som Vanessa Kamga.
VM i Doha blir hennes största ögonblick i karriären.
Hon tillhörde de som inte klarat VM-kvalgränsen och fick vänta på en inbjudan från IAAF.
– Ja, jag låg på en 32:a plats bland de 32 som får en plats i VM. Nu blev jag 31:a till slut när någon drog sig ur eller tackade nej. Men jag var hela tiden förberedd för att få en inbjudan. Så det var inga problem när den kom.
Vanessa har en udda historia som diskuskastare. Hon spelade basket tills hon var 16-17 år, då hon flyttade till Uppsala för att studera.
Det var hennes mamma tyckte att borde ta upp idrottandet igen.
– Hon påminde mig om att jag stötte kula någon gång när jag var tio år. Så jag tog kontakt med friidrottsklubben här i Uppsala och höll på med flera grenar innan jag kvalade till JEM i diskus för två år sedan. På den vägen är det.